Doftande trädgårdar för de blinda

Vera är modern som väljer att leva som blind. Erlene, hennes dotter, vägrar sedan länge att tala. Edward, fadern, har tagit sin tillflykt i ett avlägset land. Bortom dessa karaktärer arbetar ett medvetande som för länge sedan sprängt alla broar till de hemvana, införstådda tolkningarna av världen. För att i stället gestalta en egen, färgstark om än plågad verklighet.

Med sin fjärde roman, Doftande trädgårdar för de blinda [Scented Gardens for the Blind, 1963], bevisade Janet Frame en gång för alla sin hypnotiska talang. Det är en roman som bedriver en bakvänd magi med språket, bländar med sin fantasi och tvingar läsaren att konfrontera skräck och ensamhet - men också inger hopp.

I översättning av Marita Zonabend.

Nyzeeländska JANET FRAME [1924-2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller [Lagunen och andra berättelser, 1951] oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon upprepade gånger som en självklar kandidat till Nobelpriset.


»Vilken enastående kvinna! Gå igenom allt detta - och sedan bara göra god litteratur av det.« DORIS LESSING, Nobelpristagare i litteratur 2007

»Helt enastående. Den här boken har den svårfångade kvaliteten som bara riktig litteratur har: den utmanar stereotyper och all gammal prydlig ordning.« SPARERIB

»En skildring av mänskligt tillkortakommande, berättad med ett oförglömligt språk och med skönt bruten perception.« SUNDAY STANDARD

»Janet Frame är Nya Zeelands bästa författare någonsin.« PATRICK WHITE, Nobelpristagare i litteratur 1973