Vilka erfarenheter av alla dem som vi samlar under årens lopp visar sig till slut utgöra bärande väggar i det hus som vi kan kalla ”vårt liv”?
I sin autofiktiva dagbok Det var en gång – i Manila berättar Ulrika Tornberg om ett antal sådana avgörande erfarenheter som hon gjorde under några år på 1960-talet då hon kom att bo i Manila på Filippinerna.
Dag för dag, vecka för vecka, månad för månad och år för år får läsaren följa med henne i den exotiska filippinska vardagen, i mötet med nya vänner, till exempel med en taxichaufför som allt eftersom får en näst intill existentiell betydelse, i hennes regelbundna och alltmer medvetna deltagande i den politiskt orienterade klubben ”The Boswell Club” och i filosofiska seminarier vid universitetet med intellektuella och medvetandegörande betraktelser över tillvaron.
En av de viktigaste trådarna i hennes dag-för-dag-skildring blir slutligen också berättelsen om den befriande och slutliga uppgörelsen med mannen hon är gift med.

Vilka erfarenheter av alla dem som vi samlar under årens lopp visar sig till slut utgöra bärande väggar i det hus som vi kan kalla ”vårt liv”?
I sin autofiktiva dagbok Det var en gång – i Manila berättar Ulrika Tornberg om ett antal sådana avgörande erfarenheter som hon gjorde under några år på 1960-talet då hon kom att bo i Manila på Filippinerna.
Dag för dag, vecka för vecka, månad för månad och år för år får läsaren följa med henne i den exotiska filippinska vardagen, i mötet med nya vänner, till exempel med en taxichaufför som allt eftersom får en näst intill existentiell betydelse, i hennes regelbundna och alltmer medvetna deltagande i den politiskt orienterade klubben ”The Boswell Club” och i filosofiska seminarier vid universitetet med intellektuella och medvetandegörande betraktelser över tillvaron.
En av de viktigaste trådarna i hennes dag-för-dag-skildring blir slutligen också berättelsen om den befriande och slutliga uppgörelsen med mannen hon är gift med.

Vilka erfarenheter av alla dem som vi samlar under årens lopp visar sig till slut utgöra bärande väggar i det hus som vi kan kalla ”vårt liv”?
I sin autofiktiva dagbok Det var en gång – i Manila berättar Ulrika Tornberg om ett antal sådana avgörande erfarenheter som hon gjorde under några år på 1960-talet då hon kom att bo i Manila på Filippinerna.
Dag för dag, vecka för vecka, månad för månad och år för år får läsaren följa med henne i den exotiska filippinska vardagen, i mötet med nya vänner, till exempel med en taxichaufför som allt eftersom får en näst intill existentiell betydelse, i hennes regelbundna och alltmer medvetna deltagande i den politiskt orienterade klubben ”The Boswell Club” och i filosofiska seminarier vid universitetet med intellektuella och medvetandegörande betraktelser över tillvaron.
En av de viktigaste trådarna i hennes dag-för-dag-skildring blir slutligen också berättelsen om den befriande och slutliga uppgörelsen med mannen hon är gift med.