Det urblekta minnet

Nathacha Appanah inleder sin magnifika familjeberättelse med en bild av en flock starar som följer samma flyttväg varje år. Denna migrationsrutt som öppnades 1834 och fortsatte fram till 1920 använde författarens förfäder, när de 1872 lämnade en by i Indien för att nå Mauritius.

Detta är början på en fantastisk resa i minnet som lyfter fram de indiska kontrakts- arbetarnas kollektiva historia och den intima historien om Nathacha Appanahs familj. Dessa daglönare kom för att ersätta de svarta slavarna, och tilldelades vid ankomsten till Port-Louis ett nummer, vilket var det första tecknet på en fruktansvärd avhumanisering.

Men bokens hjärtpunkt är författarens kärleksfulla hyllning till sin farfar, hans skönhet och mod, han som likt sin egen far arbetade på sockerrörsfälten, respekterade hinduisk tradition, men framför allt kände sig som mauritier.

Nathacha Appanahs storhet ligger i hennes på en gång direkta och respektfulla sätt att berätta om sina förfäder men också om sina föräldrar och sin egen barndom, som om minnet bleknade från generation till generation och att det var författarens ansvar att rädda det, försvara det.

Nathacha Appanah, född 1973 på Mauritius, är sedan tjugofem år bosatt i Frankrike. Förlaget har tidigare gett ut romanerna Den siste brodern, Våldets vändkrets, Himlen över taket och Ingenting tillhör dig.