Det sista berget

Bejan Matur är influerad av sin barndoms muntliga tradition i det kurdiska östra Anatolien med vilken hon skapar en mystisk värld av suggestiva bilder och religiösa symboler. Med dessa spinner hon en väv där naturen stundtals identifieras som en moder. Kvinnor har en central roll i Maturs diktvärld. I avdelningen Ödets hav skildrar hon det öde många flyktingar möter på Medelhavet.