I mongoliska Gandan vandrar tjecken Ilja runt och iakttar lamorna, nomaderna, herdarna, tjuvarna som var och en har sin plats bland jurtorna kring templet med den Gyllene Buddhan. En av männen på området för Ilja till en blind berättare som mot vodka förtäljer sin livshistoria; en berättelse som också är historien om Mongoliet, den Gyllene buddhan, kommunisternas hänsynslösa maktövertagande av gräsets land, ett handslag från Stalin och hur berättaren finner det som bortrövats i tron att det skulle var till hjälp och inte förnedring. På sitt karaktäristiskt slängigt slangiga sätt tecknar en Jáchym Topol en makalös historia över det land dit han som journalist kom efter att hans eget Tjeckoslovakien befriat sig från totalitarismen, en totalitarismen styrd från samma plats som den i Ulaanbataar. Istället för efterord innehåller också boken ett samtal mellan Jáchym Topol och hans generationskollega Petr Placák där ett intressant porträtt, som är såväl privat som satiriskt, av Tjeckiens främste samtidsförfattare framträder. Rámus följer nu upp introduktionen En utflykt till järnvägsstationen (2002) med Det gyllene huvudet där Topol på sitt säregna berättarsätt återvänder till sin personliga relation av Mongoliet.
