"Han skakade på sig. Såg sig omkring. Han var hemma. Men upptäckte att han inte kände sig hemma. Och ingen känsla av att ha varit borta. Han bara var. Men var ..."

En solbränd man återvänder från ett varmt land till ödsliga Stockholm. Jonas hör hemma här, men känner sig främmande. Elsie nere på kaféet är stor och levande: riktig. Men han kan inte förankra sig i något, i någon. Allt känns som ett stort tomrum, särskilt sonen Åkes ängsliga, stumma ögon. Vad var det egentligen som fick Jonas att lämna Stockholm? Och varför har han kommit tillbaka?
-