William Carlos Williams är en av USA:s mest välkända och lästa poeter. Med sin tillgängliga ton och sitt minimalistiskt enkla formspråk, men kanske framförallt med sin lokalt förankrade och typiskt amerikanska tematik, har Williams befäst en central position inom den amerikanska poesin.

Williams kombination av radikal enkelhet och intrikat komplexitet har också kommit att in­fluera generationer av efterföljande poeter och författare. För 1950-talsgenerationen blev Williams något av en fadersfigur. Den spirande Beatrörelsen tog starkt intryck av hans okonventionella förhållningssätt och betoning på det personliga och djupt genomkända som stoff för poesin. Också för senare amerikanska postmodernistiska författare som Gilbert Sorrentino, för vilken Williams var både nära vän och mentor, har Williams varit en viktig föregångare.

Detta urval spänner i tid över hela Williams produktion och är gjort med avsikten att presentera Williams som den utsökta minimalist han är. I översättning av Eva Ribich och Charlotte Jung, vilka också försett boken med ett inledande förord.

William Carlos Williams (1883-1963) föddes i Ruther­ford, New Jersey, som barn till en brittisk far och en mor från Puerto Rico. Han utbildade sig till läkare och var livet igenom verksam i yrket vid sidan av sitt författarskap, som utöver lyrik också rymmer novell­er, pjäse­r, romaner, essäer och en självbiografi. Under första världskriget, då ett stort antal konstnärer slog sig ned i New York City, blev Williams bekant med tidens avantgarde och kom själv att bli en nyckelfigur inom USA:s tidiga modernism. 

"I den här samlingsvolymen blir det tydligt vilken varierad diktare Williams är ... [Man får] i Williams bästa dikter helt oförställt ta del av diktens unika beståndsdelar. De fint subtila och taktilt precisa och därför högst akuta förskjutningarna - på ett såväl språkligt som existentiellt och till och med epistemologiskt plan. Dikten som en omstörtande verksamhet att räkna med." - Christer Boberg, Populär Poesi.