Den nya världs(o)ordningen : essäer om religion, nation, identitet och politik

Berlinmurens fall 1989 och kalla krigets slut markerade på många sätt en ny era. Somliga tänkare, med den amerikanske statsvetaren och författaren Francis Fukuyama i spetsen, menade att "historiens slut" infunnit sig, och att den liberala demokratin därmed visat sig vara det mest eftersträvansvärda styrelseskicket. En annan falang, med bland andra den amerikanske statsvetaren Samuel P. Huntington, ansåg tvärtom att kampen var långtifrån över - det var bara konfliktytorna som hade flyttats från ideologier till kulturkretsar.

Utifrån de senaste decenniernas politiska utveckling avfärdar den tidigare diplomaten Ingmar Karlsson båda synsätten som felaktiga och bidrar med såväl initierade betraktelser som spaningar om vad som står på spel under kommande år. Karlsson menar att den liberala demokratin idag är mer hotad än på länge och att dagens farligaste politiska konflikter inte står mellan olika kulturer, utan inom dem.