Den jag vill vara

Det kan hända dig.

John Ortberg skriver om hur du hittar din allra bästa plats, den som Gud har skapat åt dig.

När John Ortberg skriver om kallelse är det med glädje för vad kan vara bättre än att hitta det liv man är skapad för?

Originalutgåvan av Den jag vill vara, The me I want to be, har fått fantastiska recensioner. En läsare kallar den ett kärleksbrev från John Ortberg till oss kristna. Vi bjuder på ett smakprov från bokens inledning.

För inte så längesedan gick jag på en transferbuss på flygplatsen för att ta mig till biluthyrningen. Det brukar kunna vara ett otacksamt jobb att köra den sortens bussar. De som sitter på bussen är ofta griniga efter resan och har bråttom att få sin hyrbil. Ingen säger så mycket mer än vilken biluthyrningsfirma de ska till. Utom på den här bussen.

Mannen som körde den var helt underbar. Han höll hela tiden ögonen på trottoaren för att se om det var någon som behövde skjuts.

Jag håller alltid utkik, berättade han, för ibland blir folk försenade. Det syns i ögonen på dem. Jag kollar alltid, för jag vill inte missa någon. Titta, där är en till!

Chauffören stannade för att plocka upp en eftersläntrare, och han blev så glad av det han gjorde att vi också blev glada. Vi började heja på honom när han plockade upp människor. Det var som att se Jesus köra transferbuss. Mannen tog tag i folks väskor innan de hann lyfta upp dem, och sedan hoppade han på bussen igen och sa:

Då kör vi. Jag vet att ni vill komma fram så fort som möjligt, så jag ska göra mitt bästa.

Avtrubbade pendlare la ifrån sig sina tidningar. Chauffören skapade en sådan glädjegemenskap på bussen att vi ville åka ett varv till runt terminalen bara för att få vara med honom.

Kolla in den där killen! sa vi till dem som gick på efter oss.

Han var inte bara vår chaufför utan vår ledare och vän. Och för en kort stund slog gemenskapen ut i full blom. På en buss på väg till biluthyrningen. Och en människa kom närmare att bli sitt bästa jag.

Det som hände med chauffören kan hända i dig också. Ibland gör det det. Då och då gör du något som du inte hade förväntat dig och får se en skymt av den människa du skapades till att vara. Du säger något på ett möte som inspirerar andra. Du hjälper en hemlös som ingen annan lägger märke till. Du har tålamod med en bångstyrig treåring. Du försjunker i ett musikstycke. Du blir kär. Du visar medkänsla. Du går emot en mobbare. Du gör en uppoffring av fri vilja. Du lagar en motor. Du förlåter någon som har sårat dig för längesedan. Du säger något som du aldrig skulle säga i vanliga fall, eller låter bli att säga sådant som du brukar kunna häva ur dig.

När du gör det ser du en skymt av anledningen till att Gud skapade dig. Det är bara Gud som vet vilken kapacitet du har, och han leder dig hela tiden till den bästa människa du kan bli. Han har många redskap och har aldrig bråttom. Det kan vara frustrerande för oss, men till och med när vi är frustrerade arbetar Gud med att skapa tålamod i oss. Han tappar aldrig modet för att det tar lång tid, och han gläder sig varje gång du mognar. Det är bara Gud som kan se ditt bästa jag, och han är mer mån om att du ska uppnå din fulla kapacitet än du själv är.

Vi är Guds verk, skapade genom Kristus Jesus till att göra de gärningar som Gud från början har bestämt oss till.

Du är inte ditt verk, och ditt liv är inte ditt projekt. Ditt liv är Guds projekt. Gud har tänkt ut dig, och han vet vem det var meningen att du skulle vara.

"...i John Ortbergs resonemang är det inte försent, det finns alltid ett steg att ta och varje steg är en start mot förnyelse."
Roger Bengtsson i tidningen IKON