Damm

"En humoristisk och djupt personlig berättelse om en kvinna som drar sig undan till havet för att finna sig själv, bortom förutsägbara mönster. [...] Med Damm öppnar Claire-Louise Bennett dörrarna till det kvava instängda rummet där allt är på ett visst sätt, och släpper in den poetiska osäkerheten. Det är alldeles ljuvligt gjort av henne."
Svenska Dagbladet

"Det blir en annan sorts sång-om-mig-själv; ett ibland nästan ordlöst nynnande som får läsaren – jag garanterar – att sakta ner och i ordlös meditation själv börja betrakta de mirakel som atomerna format."
Dagens Nyheter

”Det finns en upprorisk, ofta humoristisk nerv i språket som gör läsningen oavbrutet överraskande.
Damm blir en njutbart excentrisk skildring av vår längtan efter kontakt med vår tillvaro, en längtan som ju egentligen är ett livsnödvändigt behov.”
Göteborgs-Posten

Thoreau hade sitt Walden; berättaren i den här boken, en namnlös kvinna, har dragit sig undan från det myllrande livet och framlever sina dagar i avskildhet, i ett hus i en liten stad vid havet. Handlingen pågår inte bland männ­iskorna, utan inom henne. Läsaren får njuta av en rolig, egensinnig och kompromisslös röst som talar om att odla aubergine, hur man bör tillreda sin gröt, om möten med kor. Bennett skriver i kortare och längre vinjetter fram ”ett sinne i rörelse” och tecknar i lager på lager bilden av en kvinna som brutit upp från en relation och som är ambi­valent inför framtiden. I denna bok blir världen återigen full av liv, ljus och rörelse; sinnesintrycken är fysiska och påtagliga, som ett barns upplevelse av världen i fyrfärg. Till sist handlar det kanske om att dra sig undan från världen, så att världen kan komma åter till en. Att göra sig mottaglig för återförtrollningen av det omgivande genom myran, tomaten, dammen.

Tänk dig att Emily Dickinson skulle skriva prosa, så kan du börja föreställa sig den här bokens säregna genialitet.

The Boston Globe

I sidospåren finns detaljerna, och egensinniga, bekännel­selika betraktelser kring dessa detaljer som får Knausgård att blekna.

NY magazine, The Cut

Monologen är lekfull, barnslig och ständigt på väg, ledd av ett språk som är både oerhört skarpt och rappt. Ena stunden handlar den om grönsaker hon odlat, nästa om insikten att hon inte blir attraherad av män utan att vara full. Sådan som tanken är, egensinnig och oberäknelig. En helt unik bok vill jag påstå, som nu äntligen kommer på svenska.

Bäst just nu, Nöjesguiden

Hon har lyckats bra med att skapa en personlig litterär bubbla för reflektioner över livet, döden och relationerna däremellan.

Arbetarbladet