Debutanten Linda Jones har skrivit en gripande berättelse om en tjej som väljer en egen väg i livet, men det är också en kärleksförklaring till fjället, skogen, djuren och de kristallklara sjöarna.

"Bete sig är en roman om inre utveckling, naturens kraft och vikten av att finna sin egen väg. Det mesta sker inuti Stina varför tempot är tämligen lågt. Person- och miljöskildringarna är alldeles utmärkta, naturskildringarna ljuvliga och språket mycket njutbart." - Staffan Wennerlund, Bibliotekstjänst, häfte 22

Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?

Debutanten Linda Jones har skrivit en gripande berättelse om en tjej som väljer en egen väg i livet, men det är också en kärleksförklaring till fjället, skogen, djuren och de kristallklara sjöarna.

"Bete sig är en roman om inre utveckling, naturens kraft och vikten av att finna sin egen väg. Det mesta sker inuti Stina varför tempot är tämligen lågt. Person- och miljöskildringarna är alldeles utmärkta, naturskildringarna ljuvliga och språket mycket njutbart." - Staffan Wennerlund, Bibliotekstjänst, häfte 22

Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?

Debutanten Linda Jones har skrivit en gripande berättelse om en tjej som väljer en egen väg i livet, men det är också en kärleksförklaring till fjället, skogen, djuren och de kristallklara sjöarna.

"Bete sig är en roman om inre utveckling, naturens kraft och vikten av att finna sin egen väg. Det mesta sker inuti Stina varför tempot är tämligen lågt. Person- och miljöskildringarna är alldeles utmärkta, naturskildringarna ljuvliga och språket mycket njutbart." - Staffan Wennerlund, Bibliotekstjänst, häfte 22

Stinas värld rämnar när hennes föräldrar berättar att de ska skilja sig. Alla runt henne säger att hon ska vara glad att det hände nu när hon är vuxen. Men hur ska hon kunna vara glad när föräldrarna inte går att känna igen? Hur ska hon kunna vara glad när hon tvingas flytta från barndomshemmet och ingenting är som förut? Kompisarna planerar för jobb och barn och Stina förväntas göra samma sak. Men istället lämnar hon allt. Hon packar en ryggsäck med kläder och mat och tar bussen till en enslig stuga, precis vid foten av fjället. Men hur klarar man av att sköta en stuga, utan el och rinnande vatten, när ens armar är tunna som pinnar och ens händer utan valkar? Hur överlever man på mat som måste tillagas över öppen eld när man levt ett liv på micrade polarbröd? Och hur överlever man helt utan kontakt med omvärlden när man är van vid ett konstant scrollande?