Att spegla sig i någon annans vatten

Så kommer sången. Det är inga ord som hörs, bara ljud, bara röst. Min röst. Ibland är det skrikiga läten. Nästan väsande för att lätena är så ljusa att jag inte kan hålla kvar dem. Det är inga rena toner. De svajar. Men så tar jag i allt jag kan. Det låter som förtvivlan. Det är för att det är förtvivlan.

Att spegla sig i någon annans vatten är en fortsättning på det skoningslösa självbiografiska projekt som Helena Österlund inledde med romanen Min sårbara kropp, 2019. För att förstå sig själv som sexuell varelse går hon in i en omfattande undersökning av myten om sirenen, och använder konstnären Sara-Vide Ericsons målningar för att komma nära sig själv. Även denna gång blir det en berättelse om ensamhet, längtan och olycklig kärlek.

Helena Österlund belönades med Borås tidnings debutantpris för diktsamlingen Ordet och Färgerna, 2010. År 2015 fick hon Mare Kandre-priset. Min sårbara kropp, romanen från i fjol, finns tillgänglig i pocket.  

»I vissa partier får jag rentav Kerstin Thorvall-vibbar, eftersom Österlunds kompromisslösa och rebelliska berättarjag Helena på samma vis 'är ute efter det obevekliga' (...) Om Min sårbara kropp var en skiss känns den nya romanen fullbordad men outtömlig.« Aase Berg, Dagens Nyheter

»Man kunde säga att det är ett unikt skrivande som sopar banan med annan autofiktion och de trendiga sexskildringar som vi kunnat läsa de senaste åren (...) något av det modigaste jag läst inom svensk prosa någonsin.« Bernur, blogg

»... en vild och blödande skrivargärning.« Martina Montelius, Expressen