Att inte kunna passera som helt och hållet vit och att därigenom inte alltid heller betraktas och behandlas som svensk till fullo är en erfarenhet som antagligen över en femtedel av alla invånare i Sverige erfar och kan vittna om. Med avstamp i den icke-vita svenska samtidslitteraturen belyser Att skriva om svenskheten hur ras både levs och upplevs i ett genomsegregerat och utpräglat rasstratifierat Sverige och vare sig författarna och deras karaktärer är invandrade, så kallade andragenerationare, blandade eller adopterade. Genom att analysera ett urval av den icke-vita svenska litteraturens titlar som har det gemensamt att de aktualiserar frågor om ras och svenskhet undersöker Tobias Hübinette om det går att skriva om svenskheten inför framtiden i ett alltmer mångrasligt Sverige och i relation till den pågående kampen om svenskheten och i det land som var allra först med att avskaffa rasbegreppet i den färgblinda antirasismens namn. 

Att inte kunna passera som helt och hållet vit och att därigenom inte alltid heller betraktas och behandlas som svensk till fullo är en erfarenhet som antagligen över en femtedel av alla invånare i Sverige erfar och kan vittna om. Med avstamp i den icke-vita svenska samtidslitteraturen belyser Att skriva om svenskheten hur ras både levs och upplevs i ett genomsegregerat och utpräglat rasstratifierat Sverige och vare sig författarna och deras karaktärer är invandrade, så kallade andragenerationare, blandade eller adopterade. Genom att analysera ett urval av den icke-vita svenska litteraturens titlar som har det gemensamt att de aktualiserar frågor om ras och svenskhet undersöker Tobias Hübinette om det går att skriva om svenskheten inför framtiden i ett alltmer mångrasligt Sverige och i relation till den pågående kampen om svenskheten och i det land som var allra först med att avskaffa rasbegreppet i den färgblinda antirasismens namn. 

Att inte kunna passera som helt och hållet vit och att därigenom inte alltid heller betraktas och behandlas som svensk till fullo är en erfarenhet som antagligen över en femtedel av alla invånare i Sverige erfar och kan vittna om. Med avstamp i den icke-vita svenska samtidslitteraturen belyser Att skriva om svenskheten hur ras både levs och upplevs i ett genomsegregerat och utpräglat rasstratifierat Sverige och vare sig författarna och deras karaktärer är invandrade, så kallade andragenerationare, blandade eller adopterade. Genom att analysera ett urval av den icke-vita svenska litteraturens titlar som har det gemensamt att de aktualiserar frågor om ras och svenskhet undersöker Tobias Hübinette om det går att skriva om svenskheten inför framtiden i ett alltmer mångrasligt Sverige och i relation till den pågående kampen om svenskheten och i det land som var allra först med att avskaffa rasbegreppet i den färgblinda antirasismens namn.