Om boken: En kvinna och en man återvänder till det gods där de båda växte upp; kvinnan som dotter till godsägarna, och mannen som son till godsets husa. Kvinnan hittar ett grönt, glänsande föremål på stranden och det doftar brandrök från någonstans i närheten. Några heta och torra augustidagar förflyter. Det händer inte särskilt mycket, men minnena av det förflutna pressar mannen och kvinnan till dårskapens gräns, och någon måste dö. i Arvegods finns mer eller mindre tydliga referenser till Marguerite Duras, samt till den franska nouveau roman-traditionen. Berättarrösten är påtagligt tveksam och opålitlig, och tillsammans med de stundtals extremt detaljerade karaktärs- och miljöbeskrivningarna ger detta texten en krampaktig laddning. Om författaren: Arvegods är Rasmussens tionde titel och hans andra roman. Främst är Rasmussen verksam som översättare av dansk och norsk samtidslyrik och -prosa. Han har bl.a. varit nominerad till priset Årets Översättning för danska Peter Højrups roman Island (Flo förlag, 2024). Hans senaste egna verk är diktsamlingen Målet (Bokförlaget Faethon, 2021 och den rimmade barnboken Verklighet och märklighet (Lindskog Förlag, 2024, Ill. Lilian Brøgger). Pressröster om tidigare verk: Om Pappa-Mamma-Barn, FEL Förlag (2013): "Jag är djupt tagen, på flera olika plan. [...] ”pappa mamma barn” utvecklas under läsningen till en angelägen, verkligt angelägen motpunkt till den jagbegränsning som annars är samtidens sjukdom. Jonas Rasmussen är ett författarnamn att följa in i framtiden." Kristian Lundberg, Helsingborgs dagblad Om Det hemska vi har gjort, Trombone (2015): "[Rasmussens] signum som poet – och som översättare – är att vara vaksam på de små förändringarna, nyanserna som förebådar ett skred eller en katastrof. Det här är ett slags poetologisk grundforskning [...]" Lars Gustaf Andersson, Lyrikvännen Om Därur orden, Trombone (2016): "Rasmussen formulerar mer eller mindre explicit en önskan att orden än en gång ska betyda något, att vi börjar erkänna att de påverkar och förändrar vår existens. Att de helt enkelt är viktiga, viktigare än vi låtsas om. Ja, att det är ett paradigmskifte på väg, att vi måste börja acceptera ordens betydelse."

Om boken: En kvinna och en man återvänder till det gods där de båda växte upp; kvinnan som dotter till godsägarna, och mannen som son till godsets husa. Kvinnan hittar ett grönt, glänsande föremål på stranden och det doftar brandrök från någonstans i närheten. Några heta och torra augustidagar förflyter. Det händer inte särskilt mycket, men minnena av det förflutna pressar mannen och kvinnan till dårskapens gräns, och någon måste dö. i Arvegods finns mer eller mindre tydliga referenser till Marguerite Duras, samt till den franska nouveau roman-traditionen. Berättarrösten är påtagligt tveksam och opålitlig, och tillsammans med de stundtals extremt detaljerade karaktärs- och miljöbeskrivningarna ger detta texten en krampaktig laddning. Om författaren: Arvegods är Rasmussens tionde titel och hans andra roman. Främst är Rasmussen verksam som översättare av dansk och norsk samtidslyrik och -prosa. Han har bl.a. varit nominerad till priset Årets Översättning för danska Peter Højrups roman Island (Flo förlag, 2024). Hans senaste egna verk är diktsamlingen Målet (Bokförlaget Faethon, 2021 och den rimmade barnboken Verklighet och märklighet (Lindskog Förlag, 2024, Ill. Lilian Brøgger). Pressröster om tidigare verk: Om Pappa-Mamma-Barn, FEL Förlag (2013): "Jag är djupt tagen, på flera olika plan. [...] ”pappa mamma barn” utvecklas under läsningen till en angelägen, verkligt angelägen motpunkt till den jagbegränsning som annars är samtidens sjukdom. Jonas Rasmussen är ett författarnamn att följa in i framtiden." Kristian Lundberg, Helsingborgs dagblad Om Det hemska vi har gjort, Trombone (2015): "[Rasmussens] signum som poet – och som översättare – är att vara vaksam på de små förändringarna, nyanserna som förebådar ett skred eller en katastrof. Det här är ett slags poetologisk grundforskning [...]" Lars Gustaf Andersson, Lyrikvännen Om Därur orden, Trombone (2016): "Rasmussen formulerar mer eller mindre explicit en önskan att orden än en gång ska betyda något, att vi börjar erkänna att de påverkar och förändrar vår existens. Att de helt enkelt är viktiga, viktigare än vi låtsas om. Ja, att det är ett paradigmskifte på väg, att vi måste börja acceptera ordens betydelse."

Om boken: En kvinna och en man återvänder till det gods där de båda växte upp; kvinnan som dotter till godsägarna, och mannen som son till godsets husa. Kvinnan hittar ett grönt, glänsande föremål på stranden och det doftar brandrök från någonstans i närheten. Några heta och torra augustidagar förflyter. Det händer inte särskilt mycket, men minnena av det förflutna pressar mannen och kvinnan till dårskapens gräns, och någon måste dö. i Arvegods finns mer eller mindre tydliga referenser till Marguerite Duras, samt till den franska nouveau roman-traditionen. Berättarrösten är påtagligt tveksam och opålitlig, och tillsammans med de stundtals extremt detaljerade karaktärs- och miljöbeskrivningarna ger detta texten en krampaktig laddning. Om författaren: Arvegods är Rasmussens tionde titel och hans andra roman. Främst är Rasmussen verksam som översättare av dansk och norsk samtidslyrik och -prosa. Han har bl.a. varit nominerad till priset Årets Översättning för danska Peter Højrups roman Island (Flo förlag, 2024). Hans senaste egna verk är diktsamlingen Målet (Bokförlaget Faethon, 2021 och den rimmade barnboken Verklighet och märklighet (Lindskog Förlag, 2024, Ill. Lilian Brøgger). Pressröster om tidigare verk: Om Pappa-Mamma-Barn, FEL Förlag (2013): "Jag är djupt tagen, på flera olika plan. [...] ”pappa mamma barn” utvecklas under läsningen till en angelägen, verkligt angelägen motpunkt till den jagbegränsning som annars är samtidens sjukdom. Jonas Rasmussen är ett författarnamn att följa in i framtiden." Kristian Lundberg, Helsingborgs dagblad Om Det hemska vi har gjort, Trombone (2015): "[Rasmussens] signum som poet – och som översättare – är att vara vaksam på de små förändringarna, nyanserna som förebådar ett skred eller en katastrof. Det här är ett slags poetologisk grundforskning [...]" Lars Gustaf Andersson, Lyrikvännen Om Därur orden, Trombone (2016): "Rasmussen formulerar mer eller mindre explicit en önskan att orden än en gång ska betyda något, att vi börjar erkänna att de påverkar och förändrar vår existens. Att de helt enkelt är viktiga, viktigare än vi låtsas om. Ja, att det är ett paradigmskifte på väg, att vi måste börja acceptera ordens betydelse."