För omkring 5000 år sedan uppfördes i en källmyr nära Alvastra och Omberg i Östergötland en pålbyggnad. Den består av huvudsakligen horisontella stockar, vertikala pålar, långsträckta stenläggningar och eldstäder över en yta av mer än 1 000 kvadratmeter. De olika artefakterna är av typer som förekommer i äldre mellanneolitisk trattbägarkultur och gropkeramisk kultur. Ekofakterna representerar tama och vilda djur såväl som odlade och vilda växter. En dendrokonologisk datering av anläggningens ekpålar visar att dessa täcker en period av 42 år. Pålbyggnaden upptäcktes 1908 och grävdes ut av Historiska museet under huvudmannaskap av Vitterhetsakademien med Otto Frödin som ledare åren 1909-1917, 1919, 1928-1930. Den efterföljande bearbetningen av fyndmaterialet ledde av olika anledningar inte fram till den planerade publikationen av undersökningsresultaten. Naturligtvis skulle det från vetenskaplig synpunkt ha varit bättre för eftervärlden om Frödin själv skrivit boken. Nu blev det inte så, och därmed gick mycken kunskap förlorad om utgrävningarna och om de tolkningar man gjorde av konstruktioner och fyndsammanhang. Denna bok med kompletterande CD-skiva har som syfte att göra resultaten av 1909-1930 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad tillgängliga för vidare forskning. Författaren är övertygad om att Alvastra pålbyggnad kommer att vara av central betydelse för arkeologisk forskning under lång tid framöver. Få eller ingen stenålderslokal i Sverige har ett så stort och rikt differentierat fyndmaterial som pålbyggnaden, inte minst med avseende på organiskt material. Boken skall förhoppningsvis kunna tjäna som vägledning till dokumentationen och som referensverk för neolitisk forskning i södra Skandinavien. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på de ursprungliga planritningarna digitaliserats och sammanförts till två dwg-filer. I dessa visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i hela grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix 11 på CD-skivan. Till sin konstruktion har Alvastra pålbyggnad flera likheter med många pålbyggnader i det mellaneuropeiska alpområdet. Dessa tolkas vanligtvis som boplatser. I Nordeuropa motsvaras Alvastra pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastras pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastra pålbyggnad sannolikt använts för ceremoniellt bruk - att den varit en offerplats, en plats för omhändertagande av döda, och en bygdens samlingsplats. Det är den tolkning som kommit att få störst anslutning. Hans Browall är docent i arkeologi och tjänstgör som sakkunnig i Statens historiska museer. I mer än trettio års tid har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.

För omkring 5000 år sedan uppfördes i en källmyr nära Alvastra och Omberg i Östergötland en pålbyggnad. Den består av huvudsakligen horisontella stockar, vertikala pålar, långsträckta stenläggningar och eldstäder över en yta av mer än 1 000 kvadratmeter. De olika artefakterna är av typer som förekommer i äldre mellanneolitisk trattbägarkultur och gropkeramisk kultur. Ekofakterna representerar tama och vilda djur såväl som odlade och vilda växter. En dendrokonologisk datering av anläggningens ekpålar visar att dessa täcker en period av 42 år. Pålbyggnaden upptäcktes 1908 och grävdes ut av Historiska museet under huvudmannaskap av Vitterhetsakademien med Otto Frödin som ledare åren 1909-1917, 1919, 1928-1930. Den efterföljande bearbetningen av fyndmaterialet ledde av olika anledningar inte fram till den planerade publikationen av undersökningsresultaten. Naturligtvis skulle det från vetenskaplig synpunkt ha varit bättre för eftervärlden om Frödin själv skrivit boken. Nu blev det inte så, och därmed gick mycken kunskap förlorad om utgrävningarna och om de tolkningar man gjorde av konstruktioner och fyndsammanhang. Denna bok med kompletterande CD-skiva har som syfte att göra resultaten av 1909-1930 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad tillgängliga för vidare forskning. Författaren är övertygad om att Alvastra pålbyggnad kommer att vara av central betydelse för arkeologisk forskning under lång tid framöver. Få eller ingen stenålderslokal i Sverige har ett så stort och rikt differentierat fyndmaterial som pålbyggnaden, inte minst med avseende på organiskt material. Boken skall förhoppningsvis kunna tjäna som vägledning till dokumentationen och som referensverk för neolitisk forskning i södra Skandinavien. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på de ursprungliga planritningarna digitaliserats och sammanförts till två dwg-filer. I dessa visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i hela grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix 11 på CD-skivan. Till sin konstruktion har Alvastra pålbyggnad flera likheter med många pålbyggnader i det mellaneuropeiska alpområdet. Dessa tolkas vanligtvis som boplatser. I Nordeuropa motsvaras Alvastra pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastras pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastra pålbyggnad sannolikt använts för ceremoniellt bruk - att den varit en offerplats, en plats för omhändertagande av döda, och en bygdens samlingsplats. Det är den tolkning som kommit att få störst anslutning. Hans Browall är docent i arkeologi och tjänstgör som sakkunnig i Statens historiska museer. I mer än trettio års tid har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.

För omkring 5000 år sedan uppfördes i en källmyr nära Alvastra och Omberg i Östergötland en pålbyggnad. Den består av huvudsakligen horisontella stockar, vertikala pålar, långsträckta stenläggningar och eldstäder över en yta av mer än 1 000 kvadratmeter. De olika artefakterna är av typer som förekommer i äldre mellanneolitisk trattbägarkultur och gropkeramisk kultur. Ekofakterna representerar tama och vilda djur såväl som odlade och vilda växter. En dendrokonologisk datering av anläggningens ekpålar visar att dessa täcker en period av 42 år. Pålbyggnaden upptäcktes 1908 och grävdes ut av Historiska museet under huvudmannaskap av Vitterhetsakademien med Otto Frödin som ledare åren 1909-1917, 1919, 1928-1930. Den efterföljande bearbetningen av fyndmaterialet ledde av olika anledningar inte fram till den planerade publikationen av undersökningsresultaten. Naturligtvis skulle det från vetenskaplig synpunkt ha varit bättre för eftervärlden om Frödin själv skrivit boken. Nu blev det inte så, och därmed gick mycken kunskap förlorad om utgrävningarna och om de tolkningar man gjorde av konstruktioner och fyndsammanhang. Denna bok med kompletterande CD-skiva har som syfte att göra resultaten av 1909-1930 års utgrävningar av Alvastra pålbyggnad tillgängliga för vidare forskning. Författaren är övertygad om att Alvastra pålbyggnad kommer att vara av central betydelse för arkeologisk forskning under lång tid framöver. Få eller ingen stenålderslokal i Sverige har ett så stort och rikt differentierat fyndmaterial som pålbyggnaden, inte minst med avseende på organiskt material. Boken skall förhoppningsvis kunna tjäna som vägledning till dokumentationen och som referensverk för neolitisk forskning i södra Skandinavien. På den bifogade CD-skivan har alla konstruktioner på de ursprungliga planritningarna digitaliserats och sammanförts till två dwg-filer. I dessa visas de olika konstruktionerna på samtliga nivåer i hela grävningsschaktet. Nedladdning och inställningar beskrivs i Appendix 11 på CD-skivan. Till sin konstruktion har Alvastra pålbyggnad flera likheter med många pålbyggnader i det mellaneuropeiska alpområdet. Dessa tolkas vanligtvis som boplatser. I Nordeuropa motsvaras Alvastra pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastras pålbyggnad av ett mindre antal klenare plattformskonstruktioner av trä från neolitisk tid, vilka ofta anses ha haft ceremoniell funktion. Senare forskning har kommit fram till att även Alvastra pålbyggnad sannolikt använts för ceremoniellt bruk - att den varit en offerplats, en plats för omhändertagande av döda, och en bygdens samlingsplats. Det är den tolkning som kommit att få störst anslutning. Hans Browall är docent i arkeologi och tjänstgör som sakkunnig i Statens historiska museer. I mer än trettio års tid har han bedrivit arkeologisk forskning i västra Östergötland.