Christiane Hoffmanns pappa var nio år när han tvingades fly från Schlesien 1945, undan Röda armén. 75 år senare vandrar hon samma väg, 55 mil tvärs över Centraleuropa. Hon kämpar sig genom hagelstormar och träsk. Hon sitter i kyrkor, kök och finrum. Hon för samtal, med andra och sig själv. Hon fogar ihop berättelsen om sin familj med Europas historia. Det blir en essä om flykt och hembygd, Heimat, om krigets fasor och om allt det vi förtränger för att överleva. Samtidigt är det en starkt personlig berättelse om en dotters försök att förstå sin pappa, vad han har varit med om och hur det egentligen var.