Allt som stiger måste stråla samman

"Infernaliskt skickligt!" Anneli Jordahl, Sydsvenskan

"Frågan är om det finns någon författare som har haft en sådan enorm påverkan på rockmusiken... Hon beskriver och skriver med sådan självklar pondus, med sådan precision, att orden klingar stålstarkt genom de 50 år som gått." Mattias Ahlén, Östgöta Correspondenten

"Utmärkt översättning! Mästerliga noveller som berör på djupet!" Fredrik Wolf, BTJ

"Att läsa henne känns som en käftsmäll!" Gunnar Balgård, Västerbottens-Kuriren

Novellsamlingen Allt som stiger måste stråla samman av Flannery O'Connor i nyöversättning av Martin Peterson och med efterord av Björn Kohlström.

När Flannery O'Connor dog 1964 var hon bara 39 år och hade endast hunnit skriva två romaner och två novellsamlingar.

Det var den autoimmuna sjukdomen SLE som steg för steg hade tagit knäcken på henne. I hela fjorton år hade hon då kämpat emot den obotliga sjukdomen.

Hennes författarskap är alltså inte omfångsrikt men kvaliteten och originaliteten är slående. Här har vi en ren och klar, ytterligt karismatisk och övertygande berättarröst. Det känns som om O'Connor kan berätta om precis vad som helst och genast skapa stor litteratur.

Hon uppmärksammades, tilldelades utmärkelser och hyllades redan under sin livstid – och sedan hon dog har hennes stjärna oavbrutet stigit. Numera räknas hon med självklarhet till USAs absolut viktigaste skönlitterära författare genom tiderna. Hennes namn har blivit ett begrepp, hon är en fixpunkt som alla senare tiders berättare, särskilt novellförfattare, får finna sig i att ständigt bli jämförda med.

O'Connor berättar om folk i den amerikanska södern. Om särlingar som farit illa och blivit onda – eller tvärtom goda. "Vanligt folk" visar sig strax vara allt annat än vanligt. Alla är unika, ingen är förutsägbar. Och i bakgrunden hörs alltid en omisskännlig o'connorsk hotfull ton – det är den som gett hennes berättelser genrebeteckningar som "grotesque" och "noir". Ofta börjar historien snällt, nästan idylliskt – och slutar i brutalaste våld.

Ändå blir man inte deprimerad av att läsa O'Connor. Snarare upplyft. Det finns en stor medkänsla med dessa underliga personer och det är inte alltid ondskan vinner.

Själv menade hon – övertygad katolik som hon var – att hennes berättelser handlar om den gudomliga nådens närvaro i en värld som för övrigt domineras av Djävulen.

Bakhåll gav ifjol ut O'Connors första novellsamling A Good Man is Hard to Find – i nyöversättning och med efterord av Ida Jonsson – under den svenska titeln En bra karl är svårt att finna. (Eftersom många undrar: "svårt" är korrekt, det är finnandet som är svårt, inte karlen som är svår.) Nu ger vi ut O'Connors andra novellsamling Everything That Rises Must Converge – i nyöversättning av Martin Peterson och med efterord av Björn Kohlström – under den svenska titeln Allt som stiger måste stråla samman. (Titel citerar en sentens hos den jesuitiska filosofen Teilhard de Chardin som föreställer sig att allt som trots allt stiger uppåt från jämmerdalen jorden till slut måste samlas i en punkt någonstans – en god punkt.)