Poeten och konstnären Öyvind Fahlström (1928–1976) är en av ytterst få internationellt kända svenska konstnärer under 1900-­talet. När han och hans fru, bildkonstnären Barbro Östlihn, flyttade till New York 1961 kom de att bli en naturlig del av det framväxande neo­avantgardet, och Fahlström erövrade omedelbart en central position i rörelsen tillsammans med framträdande konst­närer som Robert Rauschenberg, Claes Oldenburg och John Cage. Parallellt fortsatte han att skriva i svenska dagstidningar och tidskrifter och hade på så sätt ett avgörande inflytande också över det svenska kulturlivet.

Per Bäckström utläser Fahlströms estetik genom att granska vad denne skrev i sina artiklar, manifest och program. Han lyfter i polemik med en etablerad statisk syn på konstnärskapet fram det dynamiska, processuella och performativa i Öyvind Fahlströms estetik.

Poeten och konstnären Öyvind Fahlström (1928–1976) är en av ytterst få internationellt kända svenska konstnärer under 1900-­talet. När han och hans fru, bildkonstnären Barbro Östlihn, flyttade till New York 1961 kom de att bli en naturlig del av det framväxande neo­avantgardet, och Fahlström erövrade omedelbart en central position i rörelsen tillsammans med framträdande konst­närer som Robert Rauschenberg, Claes Oldenburg och John Cage. Parallellt fortsatte han att skriva i svenska dagstidningar och tidskrifter och hade på så sätt ett avgörande inflytande också över det svenska kulturlivet.

Per Bäckström utläser Fahlströms estetik genom att granska vad denne skrev i sina artiklar, manifest och program. Han lyfter i polemik med en etablerad statisk syn på konstnärskapet fram det dynamiska, processuella och performativa i Öyvind Fahlströms estetik.

Poeten och konstnären Öyvind Fahlström (1928–1976) är en av ytterst få internationellt kända svenska konstnärer under 1900-­talet. När han och hans fru, bildkonstnären Barbro Östlihn, flyttade till New York 1961 kom de att bli en naturlig del av det framväxande neo­avantgardet, och Fahlström erövrade omedelbart en central position i rörelsen tillsammans med framträdande konst­närer som Robert Rauschenberg, Claes Oldenburg och John Cage. Parallellt fortsatte han att skriva i svenska dagstidningar och tidskrifter och hade på så sätt ett avgörande inflytande också över det svenska kulturlivet.

Per Bäckström utläser Fahlströms estetik genom att granska vad denne skrev i sina artiklar, manifest och program. Han lyfter i polemik med en etablerad statisk syn på konstnärskapet fram det dynamiska, processuella och performativa i Öyvind Fahlströms estetik.