Att människor kan läsa är magiskt

Läsning är magiskt på två sätt. Magi nr 1 uppstår i själva läsningen, och hur läsningen som sådan har möjlighet att förflytta oss till nya världar och situationer som vi annars inte får uppleva. Läsningen låter oss även ta del av andra människors erfarenheter och tankar och kan lära oss förstå andras resonemang och känslor. Denna magi är dock något vi kan få till oss även på andra sätt, som att lyssna på en bok eller se en film.

Magi nr 2 är specifikt förknippad med att läsa med ögonen och man kan dra paralleller till ”humlan flyger magin”, det är något som inte borde kunna ske men som sker ändå. Vår hjärna är nämligen inte förberedd på aktiviteten ”att läsa”. Vid födseln finns inget som kickar igång och gör så att vi kan tolka de från början meningslösa krumelurerna till bokstäver, koppla dessa till ljud och sen också sätta samman bokstäverna till ord och meningar. Det är något vi behöver jobba ganska hårt med för att erövra. Ur en evolutionär synvinkel är läsning en splitter ny aktivitet. Ungefär 5 000 år gammal. Det kan tyckas som lång tid men ur ett evolutionärt perspektiv är det ett ögonblick. Läsning är alltså någonting vi inte har kunnat så länge och det finns inget biologiskt förberett för denna aktivitet.

Däremot är vår hjärna förberedd på en massa andra saker. Saker som att gripa tag i något, hoppa, känna igen ansikten, tala och förstå det vi hör. Vår hjärna är förberedd på muntlig kommunikation, men inte på skriftlig. När vi ska lära oss läsa måste vi därför träna. Länge. Under den träningen sker förändringar i hjärnan. Bland annat så konfigurerar strukturer i hjärnan om sig och områden som vanligtvis inte samverkar lär sig samverka för att vi ska kunna läsa. Nya nätverk bildas. Hjärnan börjar också nyproducera något som kallas vit substans, som enkelt sagt är nervtrådar som är extra bra på att snabbt överföra signaler i hjärnan.

 

Det vi lär oss när vi lär oss läsa

När vi lästränar måste vi först lära oss bokstäverna, koppla dem till rätt ljud och därefter sätta ihop dem till ord, kopplade till uttal och betydelse. Det är inte lätt. När vi lästränar omorganiseras alltså delar av hjärnan, nya nätverk och vit substans bildas. Detta är fantastiskt i sig men effekterna som följer är kanske ännu mer magiska. Genom att lästräna får vi även andra, mer generella förmågor. Vi blir bättre på att ta in och tolka information – inte bara i text utan i allmänhet. Vi blir precisare och bättre på att minnas och som en följd av detta också bättre på att tänka. Vi blir bättre på abstrakt tänkande, hantera framtidsperspektiv, problemlösning och kritisk tänkande. Läsförmåga och läsande förändrar alltså individen på ett djupgående sätt, genom att förändra hennes hjärna.

Läsning är förstås också ett viktigt verktyg för kunskapsinhämtning. Att utveckla sitt läsande är nära förbundet med att utveckla kunskap. Genom att läsa växer vårt ordförråd. Med ordförrådet kommer begreppsförståelse och kunskaper. I denna utveckling klarar vi att läsa svårare texter och texter om fler ämnen. Man blir alltså en bättre läsare och ens läsande ett ännu kraftfullare verktyg för att lära. En positiv självförstärkande spiraleffekt!

Det är svårt att lära sig läsa

Att lära sig läsa är dock svårt för många. Ungefär 2/3 av alla lågstadiebarn behöver anstränga sig ganska mycket för att lära sig läsa och ungefär hälften av dem behöver särskilt intensiv träning och stöd av lärare med utbildning i evidensbaserade metoder för läsinlärning. Att ge det extra stödet är nödvändigt, alla har rätt att lära sig läsa. Kom ihåg! Läsning innebär en förändring av individens hjärna som stärker hennes utveckling som tänkande människa och förändrar henne som kunskapsvarelse. Även om det är svårt för många att lära sig läsa är det fullt möjligt för i huvudsak alla att bli fullt läskunniga. Men här är tidiga (och evidensbaserade) insatser guld värda.

Det finns ett fenomen som kallas Matteuseffekten, en effekt som i korthet beskriver hur glappet mellan en sämre och en bättre läsare tenderar att öka år från år. Detta drabbar inte enbart läsningen utan också kunskapsinhämtningen och de sämre läsarna hamnar i ett rejält underläge om de aldrig får en chans att komma ikapp. Väldigt många dörrar är stängda för den som är funktionell analfabet (inte förstår en vanlig nyhetsartikel i en dagstidning) därtill förknippas ofta dålig läsförmåga med låg självkänsla.

Lyssna på böcker

Men lyssna på böcker då? Är inte det ett alternativ om det är kämpigt med läsningen? För någon som redan kan läsa är det inga problem att lyssna någon gång ibland, det kan vara ett bra alternativ till att få till sig mer läsning. Men för någon som håller på att lära sig läsa så ska lyssningen inte ersätta att läsa med ögonen. Att lyssna på en text är en helt annan process än att läsa. Den som kan läsa en text kan också lyssna på den, men inte tvärtom. Dessutom sker omorganiseringar och omstruktueringar i hjärnan när vi lästränar med ögonen, något som även medför andra förmågor (som att minnas).

När vi lyssnar är det också betydligt lättare att tappa fokus (om man inte fått lära sig lyssningstrategier) eftersom muntlig kommunikation är något vår hjärna är förberedd för och därmed kräver mindre ansträngning. Man kan lyssna lite med ”ett halvt” öra, något som inte gäller om man läser med ögonen. Läser vi en text med ögonen använder vi oss också av strategier som hjälper oss att komma ihåg, strategier som att översiktsläsa eller läsa om partier vi tycker är svåra – strategier som hjälper oss att minnas.

Läsa på papper eller skärm?

I det tidiga stadiet av läsinlärning talar allt för att använda papper och penna! Att läsa och skriva går hand i hand. Den som skriver för hand har stor hjälp i sin läsinlärning, särskilt de som har svårt att lära sig läsa. I våra fingrar och händer finns sensorer som skickar signaler upp till vår hjärna. När vi sitter och nöter bokstäverna genom att skriva för hand hjälper rörelserna i sig till att bokstäverna lagras i vårt minne. I jämförelse, att skriva på tangentbord innebär mer likvärdiga rörelser och mindre aktivitet – och mindre aktivitet innebär mindre lärande.

I tidig läsinlärning bör man vara väldigt sparsam med att använda skärm och sedan införa det med stigande ålder. Skärm bör dock även för äldre vara ett komplement och aldrig helt ersätta läsning på papper i skolan. Plattor och datorer lockar nämligen till andra aktiviteter och stjäl fokus. Vi människor, stora som små, har ett begränsat uppmärksamhetsspann och vill samtidigt anstränga oss så lite som möjligt. En uppkopplad padda eller dator erbjuder tyvärr många roliga och inte så ansträngande distraktionsmoment som vi därmed gärna ägnar oss åt i stället för att ägna tid åt den faktiska uppgiften.

Vi läser också noggrannare och mer fokuserat på papper, vilket gör att vi minns bättre. Detta fenomen är kopplat till vårt platsminne, vi minns var på pappret texten stod, om det var långt fram eller högt upp på en sida tex. Samma princip funkar inte på skärm där texten scrollar förbi. Var därför restriktiv med skärm och generös med böcker till barn i din närhet. Och en mycket bra start är att själv vara ett gott exempel!

Fler artiklar om läsningens kraft