En musiksociologisk studie

När LP:n Tigerkaka släpptes 1969 blev det den första proggskivan som gjorts i Sverige. Men vad var den egentligen en popskiva eller ett konstverk?

Bandet bakom den överraskande skivan var Blå Tåget, en samling redan etablerade konstnärer, författare och intellektuella. De började spela popmusik till sina egna texter med bistånd av ett par professionella musiker och hade ett alldeles eget sound. Gruppen blev pionjärer inom den progressiva musikrörelsen.

I denna innehållsrika bok tecknar Morgan Palmqvist Blå Tågets men också en stor del av den progressiva musikrörelsens historia. Författaren har ett musiksociologiskt perspektiv, vilket ger en bredd åt framställningen. Han diskuterar gruppmedlemmarnas sociala bakgrund och vad den hade för betydelse, både för dem själva, deras syn på musiken liksom hur gruppen bemöttes av publik och media. Här porträtteras andra viktiga grupper, nya framväxande skivbolag, tidningar m.m. De radikala vindar som drog genom samhället utgör ofta en tidsmässig bakgrund.

Bokutgåvan är rikt illustrerad med foton och bilder vilket blir en förlängning av texten då nog ingen svensk orkester är så förknippad med konst och kultur som Blå Tåget med medlemmar som Tore Berger, Torkel Rasmusson, Carl Johan De Geer, Leif Nylén m.fl.

Morgan Palmqvist är fil.dr i musikvetenskap, överbibliotekarie vid Göteborgs universitet och själv musiker.

Det är mycket man skulle kunna säga om Morgan Palmqvists bok, men den ska egentligen inte berättas om utan läsas och de som ska läsa den är dels alla som var med när det begav sig, men också de som inte var med. Det är en bok om en tid i Sverige som bara ligger cirka 50 år bakåt i tiden, men som känns väldigt annorlunda än nutiden. Lennart Götesson i Dala-Demokraten

Morgan Palmqvist – författare

Blå Tåget i tiden och rummet: En musiksociologisk studie