Kammakargatan

”Kammakargatan är stilistiskt säkrare än det mesta ..." SvD

"Bohman har i sina romaner alltid haft en romantisk ådra, men sällan har hon bejakat känslan av förtrollning så som hon gör här." Göteborgs-Posten

"Therese Bohman uppnår en laddning i sitt berättande som överträffar det mesta hon skrivit." Expressen

"Aldrig har väl Hjalmar Söderbergs flanörprosa varit så andligt närvarande som i Kammakargatan.” Jönköpings-Posten

"Det är en ren fröjd att läsa Therese Bohman, som i det korta formatet lyckas svinga sin stilfulla prosa högre än någonsin." Upsala Nya Tidning

Hon har precis lämnat tryggheten i barndomshemmet för att börja ett nytt liv vid Stockholms universitet. Tillvaron är fylld av nervositet, förväntningar – och ensamhet. Hon hyr ett litet rum i Skogås, försöker finna sin plats i den stora staden och känner sig osynlig i föreläsningssalarna.

Det förändras när hon möter Andreas. Han är klädd i svart, han är blasé och självsäker. Han introducerar också ett annat Stockholm, en värld av litterära fanzines, rökiga kaféer och sena nätter i en lägenhet på Kammakargatan. I den lågmälda mystiken mellan stadens folkvimmel och Kammakargatans ödslighet växer en vänskap fram, som på många sätt kommer att definiera hennes liv.

Therese Bohman skrev Kammakargatan som en längre julnovell och lät skicka ut den som litterär adventskalender i en mindre krets. Det är en berättelse som är lite sann, mycket påhittad och som nu, i något reviderad form, publiceras som kortroman i tjugofyra kapitel.