Den blinda ugglan

I ett samtal med sin egen skugga breder den opiumrusige huvudpersonen i Sadeq Hedayats klassiker Den blinda ugglan ut sig om sin förtvivlan över att ha förlorat en älskarinna. Det är en febrig och mörk berättelse som utforskar de djupaste skikten av mänsklig ensamhet, utanförskap och själsliga plågor. Genom att blanda influenser från Kafka och Poe med persisk folkloristik skapade Hedayat en roman som fortfarande hålls som ett av de stora surrealistiska mästerverken och ständigt kommer ut i nya utgåvor världen över. Ursprungligen gavs den ut 1937 i Bombay, i en anspråkslös upplaga på 130 exemplar.

Den blinda ugglan kan läsas som en skräckhistoria, som en surrealistisk mardrömsskildring eller som ett långt opiumrus. Till vår nyutgåva har författaren Jan Henrik Swahn skrivit ett nytt förord.

SADEQ HEDAYAT, född 17 februari 1903 i Teheran, Iran, och död 1951 i Paris, är en av Irans mest betydelsefulla författare och räknas som landets första litterära modernist. Hans verk präglas av en mörk livsåskådning och en fascination för persisk och indisk folklore. Hedayat översatte även verk av Sartre, Tjechov och Kafka till persiska, vilket påverkade hans eget författarskap.

BO UTAS är en svensk iranist och professor emeritus i iranska språk vid Uppsala universitet. Han översatte romanen redan 1963, men har senare reviderat sin översättning.