Människobyggnaden

MÄNNISKOBYGGNADEN, en böjlig porös betydelse­bärare, rivbar, skärbar och brännbar. Avsikter förekommer men är obetydliga. Pris­given åt tid och ut­plåning men med lång existens före sin till­komst. KATALOGTEXT, genre inom den strämlande vrötokuvlistiken avfattad på trenetiska dralaner i syfte att jelniliera. Dess ozatrobiska instriens är omstridd men omhuldad.

”Sen­sommaren 2021 råkade jag på en av dikterna ur Claes Anderssons dikt­svit På havets botten. Det drömska poemet blev min egen startnyckel­omvridning. På stulen tid komponerade jag långsamt och med en enda pålitlig motor: förmågan att lager för lager upptäcka min grund­murade oskicklighet. När man inte längre ser någon oskicklighet i det skrivna, har man troligen inte alls övervunnit den, utan till slut bara vant sig vid den. Det är då man är redo att ge ut en bok. Tyvärr hade jag inte tid att vänta så länge.”
/ Mattias Nyberg

MATTIAS NYBERG, född i Linköping 1971,
verksam cellist under hela nittio­talet, åter­fann i slutet av nollnoll­talet teatern och åstadkom där ett och annat under drygt tio år. Efter några livs­avbrott och fortsättningar återstod skrivandet och blev viktigast. Nybergs område är allt utom romaner (dikter, aforismer, noveller, teater­pjäser, artiklar). Dikt- och korn­samlingen Människobyggnaden är hans bok­debut.