Människans storhet (Magnifica humanitas)

Varje generation ärver uppgiften att forma sin egen tid. Vår tids omvälvning heter artificiell intelligens – en teknik som kan hela, förena och lyfta, men också reducera människan till data och prestation. I sin första encyklika, »Människans storhet« (»Magnifica humanitas«), behandlar påve Leo XIV värnandet av den mänskliga personen i den artificiella intelligensens tid. Han tar sin utgångspunkt i två bibliska bilder: Babels torn och återuppbyggnaden av Jerusalems murar. Med dem som ledstjärnor tecknar han kyrkans sociallära på nytt för den digitala tidsåldern och frågar vad det innebär att förbli mänsklig när maskinerna tycks kunna allt. Sanning, arbete, frihet och fred – det är på dessa byggplatser människans storhet ska värnas. Detta är en encyklika i påve Leo XIII:s efterföljd: klarsynt om teknikens makt, hoppfull om människan. »Påve Leo XIV vill [i denna encyklika] hjälpa oss – och alla människor av god vilja – att se hur vi skall förhålla oss till allt det nya som den digitala och tekniska revolutionen ställer oss inför. [...] Den tekniska och digitala utvecklingen i sig är god och kan berika och främja den mänskliga samlevnaden. Men, som allt nytt, måste detta prövas i Guds ljus med all den urskillningsförmåga – och det sunda förnuftet – som vi är i stånd till. Vi ser redan nu hur människans värdighet och kallelse är i stor fara, om den digitala utvecklingen inte regleras och inriktas på det som bidrar till människans bästa.« Ur kardinal Arborelius förord