Mitt ute i de djupa skogarna i Värmland, i byn Båstnäs precis vid gränsen mellan Sverige och Norge, förenas ungefär 1 000 bilvrak från 30-talet fram till 70-talet med naturens krafter. Det är en unik plats, sedan många decennier ägd av bröderna Rune och Tore Ivansson som en gång drev skroten som en kommersiell verksamhet.
Idag är platsen Sveriges och kanske Europas mest spektakulära bilkyrkogård.

Varje år reser bilskrotsturister från hela Europa och andra delar av världen till Båstnäs för att uppleva skroten. I mötet mellan bilvrak och natur uppstår något vackert och intensivt; färger, kontraster och ljus gör bilarna till personligheter.

Men det är inte desto mindre en skrot, där vrakdelar från bilismens genombrott under efterkrigstiden lämnats kvar och rostar sönder ute i skogen. Därför har skroten genom åren varit föremål för diskussion: Är den ett kulturminnesmärke eller en miljöfarlig avfallsplats som borde saneras?

I Kärlek till en skrot berättar fotografen Staffan Ekengren i bild och text historien om bilkyrkogården i Värmland och hur den berört människor både i Sverige och andra länder.
Mer information om projektet, samt intervjuer och filmer från skroten, finns på www.cemeterylove.se

Mitt ute i de djupa skogarna i Värmland, i byn Båstnäs precis vid gränsen mellan Sverige och Norge, förenas ungefär 1 000 bilvrak från 30-talet fram till 70-talet med naturens krafter. Det är en unik plats, sedan många decennier ägd av bröderna Rune och Tore Ivansson som en gång drev skroten som en kommersiell verksamhet.
Idag är platsen Sveriges och kanske Europas mest spektakulära bilkyrkogård.

Varje år reser bilskrotsturister från hela Europa och andra delar av världen till Båstnäs för att uppleva skroten. I mötet mellan bilvrak och natur uppstår något vackert och intensivt; färger, kontraster och ljus gör bilarna till personligheter.

Men det är inte desto mindre en skrot, där vrakdelar från bilismens genombrott under efterkrigstiden lämnats kvar och rostar sönder ute i skogen. Därför har skroten genom åren varit föremål för diskussion: Är den ett kulturminnesmärke eller en miljöfarlig avfallsplats som borde saneras?

I Kärlek till en skrot berättar fotografen Staffan Ekengren i bild och text historien om bilkyrkogården i Värmland och hur den berört människor både i Sverige och andra länder.
Mer information om projektet, samt intervjuer och filmer från skroten, finns på www.cemeterylove.se

Mitt ute i de djupa skogarna i Värmland, i byn Båstnäs precis vid gränsen mellan Sverige och Norge, förenas ungefär 1 000 bilvrak från 30-talet fram till 70-talet med naturens krafter. Det är en unik plats, sedan många decennier ägd av bröderna Rune och Tore Ivansson som en gång drev skroten som en kommersiell verksamhet.
Idag är platsen Sveriges och kanske Europas mest spektakulära bilkyrkogård.

Varje år reser bilskrotsturister från hela Europa och andra delar av världen till Båstnäs för att uppleva skroten. I mötet mellan bilvrak och natur uppstår något vackert och intensivt; färger, kontraster och ljus gör bilarna till personligheter.

Men det är inte desto mindre en skrot, där vrakdelar från bilismens genombrott under efterkrigstiden lämnats kvar och rostar sönder ute i skogen. Därför har skroten genom åren varit föremål för diskussion: Är den ett kulturminnesmärke eller en miljöfarlig avfallsplats som borde saneras?

I Kärlek till en skrot berättar fotografen Staffan Ekengren i bild och text historien om bilkyrkogården i Värmland och hur den berört människor både i Sverige och andra länder.
Mer information om projektet, samt intervjuer och filmer från skroten, finns på www.cemeterylove.se