Bakom stängda dörrar

Bernhard lovar att han ska hjälpa Tekla genom födseln. Hon vill så gärna tro honom, men kan hon lita på honom gällande detta när han ljuger om så mycket annat?

– Du kanske inte skäms, snyftade hon. – Men jag skäms. Jag gör det. Allt jag vill är att leva på ett sätt som gör att jag inte behöver oroa mig hela tiden. Och du gör ingenting för att jag ska få det så! Jag vill känna mig trygg!

– Men kära du. Han försökte kyssa henne igen, men hon sköt undan honom. Hon kände sig så dum. Så skamligt naiv hon hade varit.