Monas ögon av Thomas Schlesser

Tracy 4/5

Monas ögon är en härlig story om en liten flicka och hennes morfar på ett speciellt äventyr inom konsthistoria.
För en person som aldrig riktigt förstått konst så var det väldigt intressant att följa med i deras samtal. Min rekommendation är att läsa ett kapitel och sen iaktta och fundera över konstverket som finns längst bak i boken. Boken har ett djup och får mig att fundera på förändringar i mitt eget liv för att vara mer närvarande. Rekommenderar starkt!

Viola 4/5

Titeln på denna bok hade kunnat varit ”Morfars ögon” eftersom han har en stor betydelse för rubbet. I korta kapitel lotsar morfar oss in på existentiellt viktiga frågor via betraktelser av konstverk. En visdom och en tavla per kapitel. Det mycket pedagogiska upplägget avslöjar författarens egentliga profession, konsthistoriker /professor. Han har lyckats gestalta en fin relation mellan en morfar och ett barnbarn, men med lite knepig etisk botten eftersom de delar en hemlighet som ingen utomstående har en susning om. Ett stort plus är de 52 bilderna av konstverken på slutet av boken. Kul verk och alldeles utmärkt present både till morföräldrar och farföräldrar, men framför allt till barnbarn från 10-årsåldern och uppåt. Intas med fördel i små portioner: ett kapitel i veckan är inte fel.

Lars-Eric 4/5

"Monas ögon" är en tudelad bok. Ramberättelsen om Mona, hennes familj och vänner är en tämligen medioker feelgood-historia. Språket är enkelt och nästan lite barnsligt vilket gör den delen av boken lättläst. Person- och miljöbeskrivningen är undermålig, för att inte säga obefintlig. Bokens huvudtema är beskrivningen av femtiotvå konstverk, konstnärerna samt deras relation till andra konstnärer och tidsandan. Konstverken beskrivs ingående och i slutet av boken finns de avbildade. Dock är bilderna ibland så små att detaljer går förlorade. Ett bra angreppssätt är att först titta på konstverken på internet för att sedan läsa beskrivningen av konstverken. Den ingående beskrivningen gör att detaljer som man inte lagt märke till eller uppfattat som viktiga plötsligt får liv och blir betydelsefulla. Konversationen runt konstverken mellan Mona och hennes morfar är inte trovärdig med tanke på att flickan bara är tio år men undantaget detta är meningsutbytena intressanta. Det är inte en bok för sträckläsning, det blir för tungt. Läser man ett kapitel i taget får man en bättre upplevelse av boken. Varför inte studera ett konstverk i veckan för att få glädje av boken ett helt år. För en konstälskare är boken kanske ett måste, för andra en möjlighet.

Charlotte 4/5

Mona är en tioårig tjej som en dag tillfälligt förlorar synen. Det förbryllar läkarna, som genomför en mängd undersökningar utan att hitta någon orsak. Hennes morfar bestämmer sig för att visa henne det finaste han vet. Varje onsdag åker de tillsammans till ett museum för att titta på och analysera ett konstverk. Det är en fantastiskt fin och lärorik berättelse – en vacker resa in i konstens värld. Författaren har lyckats skriva så detaljerat att man nästan känner att man själv är med på museet. Jag är egentligen inte alls konstintresserad, men efter den här boken har mitt intresse väckts. Varje kapitel handlar om ett konstverk, och det fina är att längst bak i boken finns alla verken avbildade. När Mona och hennes morfar diskuterar konstverken kan man själv bläddra bak, analysera och fundera – det gör att man blir mer engagerad i berättelsen och framför allt sugen på att åka till Paris för att se konstverken på riktigt. Då tycker jag att författaren verkligen har lyckats. Samtidigt är det också en berättelse om Monas familj och deras historia. Boken har ett väldigt fint slut, och omslaget väcker verkligen nyfikenhet.

Anna 5/5

Thomas Schlesser fångar den kärleksfulla relationen mellan morfadern Henry och dotterdottern Mona. Schlesser är kunnig konsthistoriker och han förmedlar kunskap till läsaren om de verk som huvudkaraktärerna besöker. Alla verk återfinns i en bilaga längst bak i boken vilket underlättar för läsaren att följa med i text tillsammans med bild. Handlingen i korthet är att allt i familjen ställs på ända när Mona plötsligt blir blind. En kväll när hon sitter med sina läxor blir allt omkring henne alldeles svart. Hon blir skräckslagen och hennes föräldrar tar henne genast till sjukhus. Läkarna kan inte hitta någon förklaring till vad som hänt, och synen återkommer efter kort tid. Men det finns risk att blindheten kan återkomma. Platsen för handlingen är Paris, och historien är uppdelad i tre avsnitt som utspelar sig på stadens tre främsta muséer: Louvren, Musée d’Orsay och Centre Pompidou. Tidsförloppet är årets 52 veckor, under vilka Mona en dag varje vecka tillsammans med sin morfar ägnar sig åt att iaktta och studera ett konstverk. Egentligen är Mona uppmanad att träffa en psykiater, men morfadern menar att terapi genom konstmuseebesök kan berika större. Begränsningen av ett konstverk i veckan är morfadern noga med. Morfadern vill att Mona ska känna och uppleva genom konstverken och genom den kunskap om konstnären som morfadern förmedlar. Man märker tydligt genom hela romanen att för Schlesser är konsten en källa till livskunskap och hans roman är en uppvisning av den existentiella kraft som konst kan besitta. Det är även en roman om kärlek, gestaltad i tillgivenheten mellan de två huvudpersonerna, morfar Henry och hans tioåriga barnbarn, Mona. Boken är för övrigt tillägnad ”Världens alla far- och morföräldrar”. Romanens styrka ligger i lättsamt hållna dialoger som böljar fram över sidorna i ett ömsesidigt givande och tagande. Översättningen av Cecilia Franklin är god och ligger nära originalspråket.