Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler
– Förhandsläsarna har tyckt till! Betyg: 3,8
För några veckor sedan utsågs fyra medlemmar i Akademibokhandelns Vänner till förhandsläsare av boken "Låt vågorna göra resten" av Ulf Kvensler. Förhandsläsarna har sedan dess läst boken, skrivit recensioner och delat ut ett betyg på en skala mellan 1 och 5.
Malin 3/5
Boken börjar direkt med att huvudpersonen springer, utan att på något sätt beskriva vad som händer djupare. Denna händelse återkommer sedan i slutet, för det är alltså i princip slutet av boken som boken börjar med.
Jag gillar psykologiska thrillers och i denna bok tycker jag både om och sen verkligen inte om huvudpersonen. Jag börjar tro att han hör röster i huvudet som han lyder. Jag tycker att författaren hade kunnat bre på lite mer med det psykologiska för boken blir lite förutsägbar.
Efter att ha läst både Sarek och Brandmannen så hade jag en ganska blandad förväntan då jag inte gillade Sarek men tyckte att Brandmannen var väldigt bra.
Saga 3/5
Författaren Ulf Kvensler skriver en psykologisk thriller om förlagsvärlden, som han själv rimligen är väl bekant med. Huvudpersonen Marcus är en författare som för 18 år sedan gjorde debut med en spänningsroman som blev en världssucce. Följande romaner har inte nått så högt. När vi möter honom nu verkar han ändå leva ett förnöjsamt liv tillsammans med skådespelerskan Natalie som kämpar med sin karriär. Så förändras allt i ett slag, en författarkollega med lite mer finlitterär kred tar kontakt och ber om hjälp. Motvilligt blir Marcus indragen i en slags djävulspakt med många katastrofer som följd. Kvensler är en mästerlig skildrare av Marcus mardrömsdilemman.
Jag svettas och kvider under läsningen. Man konfronteras med existentiella frågeställningar om hur en troskyldig människa kan förråas och hamna i moraliskt bottenläge. Ulf Kvensler berättar en psykologiskt trovärdig historia, som är lättläst och flyter fram. Skuldfrågan: vem är mest bedräglig, ställer jag mig långt efter avslutad läsning. Denna tredje bok av Ulf Kvensler jag läst är den hittills bästa.
Peter 4/5
Låt vågorna göra resten av Ulf Kvensler är en psykologisk thriller som blandar en individs inre resa med ett spänningsmoment som hela tiden hänger i luften.
Handlingen följer författaren Marcus som kämpar med sitt historiska bagage och sin ovissa framtid. En man som upplevt utanförskap och succé men som nu famlar i vardagen för att hitta sin plats i livet. Det förflutna gör sig påmint när en gammal vän ber om en tjänst, en händelse som förändrar Marcus hela liv. Det som kunde ha blivit en oskyldig vit lögn växer sig till ett myrornas krig i Marcus huvud och konsekvenserna slår hårt mot Marcus omgivning.
Styrkan är drivet. Det finns ett spänningsmoment i varje stycke som får en att vända blad. Språket är enkelt, görs med finess och passar berättarstilen. Karaktärerna porträtteras bra men boken skulle vinna på att gräva sig djupare in i kopplingen mellan Marcus psykologiska värld och hans agerande. Stundtals känns tonen i boken för lättsam. Något som rimmar illa med det tunga tema som boken kretsar runt.
Jag rekommenderar boken till läsare som önskar en lättläst bok men som även lämnar en del att ta med sig och begrunda.
Henry 5/5
Ulf Kvensler kände jag till från olika humoristiska sammanhang på TV, där han även framträtt som en rolig figur i diverse sketcher. Att han dessutom skivit manuset till den finstämda TV-serien ”Molanders” vittnar om en bredd i manusskrivandet, vilket fick mig nyfiken på att läsa ”Låt vågorna göra resten” denna psykologiska thriller som inte gjorde mig besviken. Tvärtom! Mitt kriterium för en bra bok är behovet av att sträckläsa den. Och det här är verkligen en bladvändare, som jag tror kommer att bli en nervkittlande film.
Trots författarens humoristiska ådra är boken inte alls rolig, snarare obehaglig. Man fattar tycke för huvudpersonen, som i grund och botten är sympatisk, och förstår hans vånda. Hans känslor åker en psykologisk berg- och dalbana i samband med att han försöker hitta definitiva lösningar på problemen som bara tilltagit i styrka och allvar sedan det ödesdigra beslutet att hjälpa en vän. Man kan se boken som en idéroman där författaren skärskådar lögnens psykologi med föresatsen, tror jag, att visa på att en lögn kan fördärva livet för en människas liv som hamnat i dess våld och konfronteras med den okontrollerade verkligheten (vågorna). Ulf Kvensler går i land med denna uppgift på ett mästerligt sätt. Med små medel och med ett fint flyt i berättandet har han levererad en lättläst, välskriven och, framför allt, psykologiskt trovärdig psykologisk thriller! Att det hela utspelas i Stockholms stads- och skärgårdsmiljö är också trevligt (även om gatan på Söder faktiskt inte heter ”Torkel Knutssons gata”).
En femma i betyg från mig!
Eva 4/5
Det bästa i Ulf Kvenslers nya bok Låt vågorna göra resten är beskrivningen av känslor, tankar och stämningen i miljön. Huvudpersonen Marcus känslor åker berg och dalbana och stundtals skenar tankarna som vilda hästar. Tankarna beskrivs som att hjärnhalvorna börjar prata med varandra. Men när det ofattbara händer är han inte på plats i sin egen kropp, i sitt eget huvud.
Stämningen i rummet beskrivs väl med röstläge (som den mjukaste radioreklam-rösten eller Det här går inte för sig-rösten) och kroppsspråk (blicken). Att ha en magkänsla av lätt obehag men ändå utmana sig att göra något tror jag fler känner igen sig i. Som läsare får jag känslan, som även beskrivs i boken, att det här känns så levande som att man verkligen är där. Stundtals blir det riktigt obehagligt och jag läser snabbt vidare.
I boken går Marcus med på att träffa Ernst och ta en lunch och blir även ombedd att göra Ernst en tjänst. Det är att vidarebefordra ett manus till sin förläggare och det gör Marcus och skriver att det är från en bekant. Men ”en bekant” misstolkas som ett skämt och Marcus försöker reda ut det men det går inte. Nu säger jag det blir i morgon säger jag det men tillfälle efter tillfälle går förbi och snart har missförståndet slunkit honom ur händerna.
Den röda tråden i boken är Kandelabern (manuset) och lögnen. I stället för att leva med rädslan för att bli avslöjad bestämmer sig Marcus för att själv berätta sanningen. När allt ser ut att ordna sig rasar korthuset. Boken handlar om hållhakar, utpressning och makt.
Jag tycker boken är lite spretig men det psykologiska är intressant. Det är en bok som kan lämpa sig för en bokcirkel att läsa och diskutera. Kanske även inspirera till eget skrivande, om det som framkommer i slutet av boken hade uppdagats tidigare – hur hade det slutat då?