Bara till naveln av Linea Maja Ernst

Ewa 4/5

Berättelsen utspelar sig i ett sommarhus vid en skogssjö. Vänner från studietiden träffas för att fira midsommar tillsammans och gamla invanda tankar om varandra ställs på sin ände. Vi får följa vännernas innersta tankar om livet och vad de vill ha ut av det. Det är mer tankar än dialoger i texten, vilket känns annorlunda och det tar ett tag att komma in i det. Texten är också full av detaljrika beskrivningar av olika skeenden under träffen, både av naturen, känslor och närhet men även längtan, åtrå och förlust.

 Författaren använder sig av ett rikt språk i texten vilket gör texten lite spännande då jag som läsare får en utmaning att ta reda på betydelsen av ordet och berikande att fylla på mitt eget ordförråd.

En för mig annorlunda skriven bok, jag kommer att rekommendera den till mina vänner.

Tilda 3/5

Bara till naveln skildrar det omöjliga i att vara nöjd och känna sig tillfreds med sitt liv. När sju vänner ses för att fira midsommar, blandas deras liv samman. Det uppstår både krockar, men också nya oväntade sammansvetsningar. 

Berättarperspektivet hoppar mellan karaktärerna och läsaren får en tydlig inblick i samtliga karaktärers tankar och känslor. Något som de alla har gemensamt är avundsjukan de känner för varandras liv. Vännerna som en gång i tiden studerade tillsammans och hade liv som liknade varandras, har nu växt ifrån varandra. Önskan att behålla vänskapsbanden som de en gång var, är stark, men avundsjukan och ibland även föraktet de känner gentemot varandra är ett faktum. Ett faktum som skapar en ofrivillig distans mellan vännerna. 

Linea Maja Ernst skriver på ett sätt som förmedlar den så välkända känslan av att aldrig känna sig tillräcklig. Gräset är alltid grönare på andra sidan. Det en person trånar efter, längtar den andre bort ifrån. 

Emelie 3/5

Ett kompisgäng ska ha en återträff i en mysig stuga där dom ska spendera midsommarveckan tillsammans. Men när både nya och gamla känslor blossar upp blir det inte lika idylliskt som förväntat.
Linea Maja Ernsts debutroman är skriven på ett nytänkande sätt där alla karaktärer och relationer får utrymme till att vara sig själva och visar på ett tydligt sätt att kärlek och känslor kan komma vart som helst ifrån oavsett om man är queer, hetero eller homosexuell. Med underbara beskrivningar av omvärlden och platsen de befann sig på var det lätt drömma sig in i bokens värld.
I boken får man följa 7 olika karaktärer, ibland kunde det vara lite svårt att förstå ur vems perspektiv man skulle tänka utifrån och vem som sa vad. Jag skulle även säga att boken emellanåt är skriven med svåra ordval och fraser.