Och plötsligt finns bara minnet kvar

Detta är paradoxen: ett försvinnande sker plötsligt och brutalt, förlusten och saknaden känns med all den styrka en frånvaro kan besitta, men trots den skriande tomhet vännen lämnat efter sig så fylls den så småningom med en närvaro, en vän som man fortfarande kan ha en dialog med. Med vårt minne återskapar vi de människor vi förlorat.