Morsarvet

-Min mormor Lisa föddes 1886 och när hon dog lämnade hon efter sig en låda full av tättskrivna dagböcker. Jag kunde läsa hur hon som hemmafru städade, putsade, lagade mat och skötte hemmet. Vid en första genomläsning av de tummade häftena tycktes de mest handla om hemmafrun som ansträngde sig för att visa upp en perfekt yta. Så småningom trängde dock verkligheten på och bakom fasaden av de fina möblerna, det välfyllda linneskåpet och middagsbjudningar kröp en betydligt mörkare verklighet fram. Hon var olycklig men förstod inte ens själv att rollen hon tilldelats var för trång. Lisas äldsta dotter, min mor, föddes 1917 och kunde välja ett annat liv. Hon utbildade sig och yrkesarbetade. Jag föddes 1943 och hade ännu större valmöjligheter än min mor.

Så har villkoren under århundradet förändrats mycket för kvinnor, men det har inte skett friktionsfritt. Döttrarna har flugit över sina mödrars huvuden och gjort saker som den äldre generationen bara kunnat drömma om. Tagit för sig. Städat mindre och levt mer. Avund har varit en följd, ibland också ilska och hat.

Morsarvet är en roman om mödrar och döttrar. Om de starka banden men också motsättningarna, och avunden som följer i den kvinnliga frigörelsens spår. Det är också en berättelse om hur kvinnors och mäns villkor förändras och hur kärlek, avund och förakt liksom silverbestick och mahognymöbler ärvs mellan generationerna.