Ladivine

"Mästerlig blick för själens outgrundlighet... Det är sällan man stöter på en så mångbottnad insikt om människosjälens vändningar som hos Marie NDiaye. Ladivine liknar inte något jag tidigare läst. Det är helt enkelt strålande, ögonöppnande romankonst. Med Ladivine bekräftar NDiaye sin ställning som en av den samtida franskspråkiga litteraturens största namn."
Viola Bao, Svenska Dagbladet

"Flödande, glödande, mäktig historia om skam, skuld, förnekande och den smärtsamt starka kärleken mellan mödrar och döttrar ... En riktig läsglädje."
Kerstin Särneö, Tara, ger Ladivine högsta betyg: fem av fem.

"En lysande intelligent skildring av rasismens konsekvenser. Marie NDiaye har skrivit en roman i Nobelprisklass."
Björn Gunnarsson, Göteborgs-Posten

"Det är oerhört känsligt skildrat, så sorgsen läsning. Men man blir samtidigt glad att det finns en författare som kan skildra människor på ett sådant det starkt och vackert sätt som Marie NDiaye gör. Hon är en oerhört skicklig författare. Det är drabbande och smärtsam läsning, en klar fyra. En av de riktigt fina romanerna den här hösten."
Yukiko Duke, SVT Gomorron Sverige

En mormor och hennes barnbarn. De bär samma förnamn men har aldrig träffats och de känner inte till varandras existens.
I en dunkel liten lägenhet i Bordeaux sitter Ladivine Sylla med en samling porslinsfigurer som enda sällskap. En gång i månaden kommer dottern Malinka på besök, pliktskyldigt och i största hemlighet. I tonåren flyttade hon hemifrån och bröt kontakten med sin mor för att hon skämdes, över hennes hudfärg och enkla ursprung, att hon var ensamstående och försörjde sig som städerska.

Ladivine ser fram emot dotterns besök, men får inte ta del av det liv hon lever. Hon vet inte att Malinka numera kallar sig Clarisse, att hon är gift och att hon har en dotter. En dotter som döpts till Ladivine, ett barnbarn som hon aldrig fått träffa.

Marie NDiaye är tillbaka med en feberlik sorgesång om svek, skuld och ursprung, lika brutal som hänförande.

"Komplex och gäckande. Ändå är den absolut inte svårläst ... Marie NDiaye som har klarhet och auktoritet i sitt berättande har en enastående förmåga att tala om det riktigt svåra i ett enkelt liv och hur det ter sig när människor måste uthärda i ett utsatt bottenläge ... Marie NDiaye visar med sin särpräglade bok på ett suveränt sätt att livet är hårt och skört och att priset är högt."
Maria Schottenius, Dagens Nyheter

"Det är otäckt, uppslitande och tragiskt men hela tiden sitter man där med en känsla av att det är helt ordinära liv och företeelser som skildras, och att obehaget finns där enbart på grund av en särskild blick, en speciell språkdräkt. Den krypande känslan av att det skulle kunna vara mitt eget liv - om någon valde att se det så. Sådan litteratur gräver sig obarmhärtigt in under huden, men har förtjänsten att den gör identifikation möjlig trots att inga yttre faktorer talar för det. Sakta men säkert rör sig sedan Marie NDiaye bort från det realistiska anslaget, och in i ett hallucinatoriskt, thrilleraktigt berättande där Malinkas/Clarisses vuxna dotter står i centrum. Här ändras premisserna för romanen helt och hållet, och som läsare har man bara att med andan i halsen hänga med. Kärnan i Ladivine förblir intakt, men intrigen vindlar och upplösningen är allt annat än konventionell. En rasande skickligt skriven roman som måste läsas - och erfaras."
Therese Eriksson, Tidningen Vi

"En vindlande väg man gärna vandrar ... snart är jag fast. Ladivine är en roman som ständigt överraskar. Jag tror att jag vet vad jag läser och plötsligt girar texten iväg. Från realism till suggestiv saga, från relationsroman till existentiell thriller. Det är en gåtfull och fruktansvärt spännande roman."
Oline Stig, Sydsvenskan