Arkitekturpoesi – Hus jag minns och hus jag inte glömmer

Vad gör husen med oss? Allt har handlat om detta. Den sinnliga känslomässiga stadsbildsanalysen. En tröst har det varit. Att se mig omkring. På resa, hemma, alltid detta, se och känna, lyssna och dofta, låta handen vidröra. Känna med magen, här vill jag vara. Hus och hem. Det byggda. Tegel och hav. Om hus och ljus. Vad gör det med oss? Fotopoesi, en extra dimension, talar direkt till hjärtan och hjärnor. Tjugoen prosapoetiska texter med bilder bildar en nätt liten volym att ha i fickan eller ge bort.