Än lyser Cassiopeia

Resten av dikterna har tillkommit under det senaste decenniet, och presenteras i kapitel med rubriker som Allsköns natur, I stället för släktforskning och Mitt i världen. Här bjuds läsaren på naturlyriska betraktelser om djurliv och årstidernas växlingar.

Barndomsupplevelser med skildringar av såväl döda som levande anförvanter. I de lugna och mestadels lyckliga vardagsmiljöerna bryter omvärldens tragedier och katastrofer in, aftonrodnaden kommer inte från solnedgången utan från den annalkande skogsbranden.

Också den åldrade diktaren har ett knippe kärleksdikter i avsnittet Fortfarande. Tonen är mer lågmäld än i ungdomen, mer glöd än brand. Som i dikten Ljust minne:

"svartbränd tändsticka
på byråns ljusgrå yta.
Minns
ljuset du tände
till vår kärleksstund."

Åtskilliga av dikterna speglar författarens kristna bakgrund och tro, som i den avslutande texten där döden inte ses som en slutpunkt utan som

"ett bindestreck
när ordet människoliv avstavas
för att fortsätta
på nästa sida
och när bladet vänds ?"