Tolv andetag till sjön av Pauline Riccius

Förhandsläsarna har tyckt till! Betyg: 3,5/5

För några veckor sedan utsågs medlemmar i Akademibokhandelns Vänner till förhandsläsare av boken Tolv andetag till sjön av Pauline Riccius. Förhandsläsarna har sedan dess läst boken, skrivit recensioner och delat ut ett betyg på en skala mellan 1 och 5.

Ulrica 4/5

Tolv andetag till sjön utspelar sig i Sverige i början av 1940-talet, en tid då tuberkulos fortfarande var en av landets vanligaste och mest fruktade folksjukdomar. Särskilt drabbades unga människor i fattiga och trångbodda miljöer.

I centrum står Ingrid, som insjuknat i tuberkulos och vårdas på sanatoriet i Sandträsk. Parallellt får vi följa Karin, gift med en av läkarna där. Trots olika livssituationer växer en stark vänskap fram mellan de två kvinnorna.

I boken skildras Ingrids vardag, hennes förtvivlan när medpatienter dör, hopplösheten i att vara sängbunden under lång tid och den psykiska påfrestningen av sjukdomen. Samtidigt får vi ta del av Karins liv, där tidens strikta könsroller begränsar hennes frihet. Som gift kvinna förväntas hon anpassa sig efter sin man.

Jag tycker boken var intressant, den ger en bra bild av hur kvinnor levde och påverkades av både sjukdom och samhällsnormer under denna tidsepok och jag blir nyfiken på att läsa de kommande två delarna i denna trilogi.

Anneli 3/5

En lättläst bok som ger en hel del att fundera på. Det är en intressant miljö (ett sanatorium för tuberkulossjuka) och händelserna ses genom två kvinnors ögon, så att man får olika perspektiv. 40-talets kvinnoroll tecknas tydligt och boken ger en intressant inblick i den tidens behandlingsmetoder. Man känner tristessen, våndan och uppgivenheten.

Jag saknar dock en mer djupgående beskrivning av karaktärerna. Handlingen är rörande, men fångar mig inte på djupet.

Marika 3,5/5

En bok där vi får följa den oväntade vänskapen mellan tuberkulossjuka Ingrid och doktorinnan Karin på sanatoriet i Sandträsk under 40-talet. Spännande att få läsa om olika livsöden på olika sidor av sjukdomen. En bok om liv och död men också hopp och framtidstro. Räcker inte riktigt till 4 i betyg från mig men klart läsvärd.

Emma 4/5

Det är tidigt 40-tal i Göteborg och tuberkulosen är ett faktum för 19-åriga Ingrid. Hon sätts på tåget mot sanatoriet i Sandträsk för att, eventuellt, tillfriskna från sjukdomen som tar så många liv. Samtidigt får Karins man ett läkarvikariat på nämnda sanatorium och Karin, som precis fått veta att hon är gravid, följer med som läkarhustru. På så sätt får de åtminstone bo tillsammans, trots att hon inte får beblanda sig med patienterna.

Det här är en gripande, delvis verklighetsbaserad skildring av hur olika livet kunde te sig för två kvinnor i 20-årsåldern. Det är en berättelse om ensamhet och om att finna mening i allt det hopplösa. Det handlar om vänskap, sjukdom och att slitas mellan hopp och förtvivlan. Det handlar om krig och rädsla för vad som komma skall, om tyska soldater och om vikten av att drömma. Framförallt är det en berättelse som inte lämnar läsaren oberörd. Jag rekommenderar den starkt!

Emelie 3/5

En gripande berättelse om kampen mot en sjukdom som tog många liv, men också en fin berättelse om vänskap och den starka gemenskap som kan växa fram när man delar erfarenheter.

Jag tycker om de kvinnliga huvudpersonerna och i den här berättelsen känns det extra passande med det parallellberättande som författaren har valt. Jag hoppas dock att deras personligheter kommer fram ytterligare i kommande böcker, för jag vill veta mer om vad som händer med Ingrid och faktiskt också den starka, trygga Anna.

Boken belyser en del av vår historia som i alla fall jag inte vet så mycket om och det är lätt att sitta här 2026 och känna tacksamhet över att sjukdomen nästan är utrotad.

Boken får en stark 3:a av mig.

Nyhet