Ormen i Essex av Sarah Perry

Eva Bergsten - Betyg 4 av 5

Inledningen av boken är mycket bra, man fastnar direkt och vill läsa vidare. Vad är det som döljer sig i vattnet, är det Essexormen? Boken förflyttar sig sedan från landsbygden i Essex till London. Där får man en fantastisk beskrivning av Themsen och andra kända platser i London, som att gå på en guidad tur. Sen börjar karaktärerna och berättelsen att visa sig, lite svagt och rörigt till att börja med, nästan så man tappar flytet i läsandet. Men både berättelsen och karaktärerna växer sig starkare ju längre man kommer i boken. Där finns en spännande blandning av tro, vidskepelse, vetenskap och samhällsutveckling. För samtidigt som Essexormen sätter skräck i Aldwinters befolkning jobbar man i London med att förbättra livsvillkoren för de fattigaste och att utveckla sjukvården. Allt detta knyts ihop på ett intressant sätt med huvudpersonen Cora som central punkt. Boken är välskriven och berör. Men personligen tycker jag att huvudpersonen och händelserna kring Essexormen kunde tagit lite mer plats för att boken ska få full poäng, jag ger den en fyra.

Ingeborg Forkman - Betyg 4 av 5

Essexormen handlar om liv, sjukdom, död, vänskap, kärlek, olycklig kärlek och familjeproblem. Enligt min erfarenhet brukar böcker, som behandlar samma mängd av ämnen i en så komprimerad form som 400 sidor, ta sig vatten över huvudet och resultera i ett virrvarr av idéer och tankar utan att ge läsaren en konkret frågeställning eller något annat att ta med sig från läsupplevelsen mer än förvirring.

Men trots att boken behandlar de flesta av livets frågor lyckas författaren ändå göra det på ett sätt som ger mig mycket att tänka på ett bra tag efter det att jag läst ut boken.Dramatis personae är en intressant samling att följa. Deras handlingar och känslor överraskar genom hela boken. De reagerar både precis som förväntat, men samtidigt inte alls som jag förväntat mig. Liksom självaste essexormen är det oförutsägbart och mystiskt. Men det är också det som gör att boken fångar intresset och behåller det. Oavsett hur många böcker man läst, påminner Essexormen om att det inte finns en schablon för hur människor beter sig i olika situationer, alla reagerar olika.

Definitivt värd att läsa!

Catharina Östberg - Betyg 5 av 5

Ormen i Essex - en modernisering av de engelska klassikerna
Som inbiten läsare av böcker med monster och ond bråd död kändes Ormen i Essex som en spännande bok att ta sig an. Till stor del återfann jag mina monster och även ond bråd död men där tog likheten slut. En stor skillnad är språket som är som musik för en som normalt avverkar deckare.

Detta är boken om Cora och de människor som älskar henne och det dröjer inte länge innan hon utökar den skaran till mig som läsare. Cora är härligt naiv är törstig på allt och pratar om att hon sålt sin själ för att leva det liv hon lever, för att få vara fri att tänka de tankar som dyker upp och skicka dem varthän hon vill, istället för att följa de spår som andra har fastlagt och som bara leder åt det hållet eller åt det hållet. Boken för tankarna stundom till både Borta med Vinden, Arthur Millers häxjakt och de engelska klassikerna men samtidigt skiljer den sig på sitt moderna sätt där fokus ligger mer på de frågor som är viktiga idag, som jämlikhet och kvinnans frigörelse. 

Det var med stor tomhet och sorg som jag la ihop boken och Cora och hennes vänner saknas mig redan. Jag rekommenderar varmt denna bok!

"Bokfia" - Betyg 3,5 av 5

Jag kunde först inte bestämma mig för vad jag tyckte om "Ormen i Essex"…

Jag fastnade redan i inledningens mångordiga beskrivningar och den därpå följande långa skildringen av tidens olika skepnader, i det viktorianska London. Det kändes så utdraget att jag undrade vart vi var på väg. Men så ser jag det filmiska i denna inledning. Sara Perry sveper med en kamera över så vitt skilda miljöer som järnpråmarna på Themsen, en fabrik, ett café och Londonbörsen och sätter oss med det in i tid och rum. Först då får vi träffa den unga societetskvinnan Cora Seaborne, nybliven änka efter en fysiskt och psykiskt terroriserande make.

Som i ett klassiskt romantiskt drama är hon en rik storstadskvinna som bryter med normer, söker sig själv, blir kär i landsbygdens kraftfulle, vid första mötet buttre och fåordige, men som det visar sig senare, moderna, öppna och omtänksamme pastor. Han har ”så klart” en skör, enastående vacker men lungsjuk hustru. Ett monster hotar också i faggorna och sätter skräck i både barn och vuxna, medan Cora som intresserar sig för urtidsdjur och fossiler hoppas det är verkligt. Bostadsproblemen i fattigkvarteren i London, den gryende socialismen, kärlekshämnd och fina vänner som förbarmar sig över en sjuk kvinnas barn är andra pusselbitar i dramat. Ser man bara detta känns det ganska förutsägbart och trivialt. Och den egentliga centralfiguren ”ormen” eller ”monstret” känns ibland ganska frånvarande.

Tills jag inser att ”Ormen” egentligen svävar över både tid, rum och människor. Hotet och mörkret är inte närvarande bara i Blackwaterflodens mynningsvik. Det finns där inombords, i relationer, i levnadsförhållanden, i den religiösa tron eller bristen på den och i en tro på övernaturliga eller urtida väsen. Och plötsligt känns det som att Ormen i Essex handlar om så mycket mer än det som berättas i klartext, den skildrar tiden inte bara i inledningen utan genom hela berättelsen. De måleriska beskrivningarna har gett mig en filmisk upplevelse och människor, miljöer, relationer, ljuva dofter och stank, glädje och sorg, varm trygghet och kall svart skräck har blivit en visuell upplevelse via Sara Perrys berättande. Ormen i Essexs drygt 400 sidor var totalt uppslukande och har mig fortfarande i sitt grepp.

Nu väntar jag på att någon gör en riktigt bra film av ”Ormen i Essex”.

Mats Sandquist - Betyg 4 av 5

Boken utspelar sig i en viktoriansk era och berättar historien om huvudpersonen Cora Seaborne och de vänner som omger henne strax före, under och efter hennes makes bortgång. Scenerierna är målande beskrivna och omfattar allt från Londons högborna societetssalonger till myllan i Aldwinter i Essex. Den tidigare kuvade änkan är fascinerad av fornhistoriska kvarlämningar och därför är det föga förvånande att myten om en sjöorm väcker hennes intresse. En av karaktärerna i boken är den lokala kyrkoherden William Ransome som Cora och hennes son blir introducerad för. Oundvikligen inträffar sammandrabbningar mellan de båda då kyrkoherden på alla sätt vill förskona sin församling från vidskepelserna. Händelserna balanseras av en blandning av naturvetenskap, läkekonstens framskridande och psykologisk medmänsklighet i väl avvägda portioner.

Författarinnan ger med sitt målande språk läsaren en fängslande beskrivning av såväl miljöer, personer och intriger och händelseförlopp. En bok som är mycket läsvärd och ger en modern dimension till dåtidens vidskepelser inte alltför avlägsna från den moderna människans längtan mot en avteknifierad reell upplevelse.