Nordiska gudinnor : nytolkningar av den förkristna mytologin

Vad vet vi om Freyja och Frigg, Idun och Skade? Inte lika mycket som om de manliga gudarna i nordens mytologi i alla fall. Så har det varit ända sedan Snorre Sturlasson och Saxo Grammaticus först skrev ned berättelserna om vikingatidens gudavärld. Senare tiders nationalromantiska uttolkare var inte heller feminister, direkt. I deras böcker framställs gudinnorna som undergivna och ödmjuka varelser i skuggan av de mäktiga asarna och vanerna eller som de klängande rankor som männen önskade sig på den tiden. Denna bild har sedan förts vidare av religionshistoriker in i vår egen tid. Gudinnorna står fortfarande i skuggan av Oden, Tor och Frey och de övriga männen. Men religionshistorikern Britt-Mari Näsström visar att de kvinnliga gudarna också agerade självständigt. De var trollkunniga och krigiska och de kunde vara svekfulla samtidigt som de uppträdde med makt och myndighet.