Lilian och jag

"Det värsta med Lilian var att hon skulle sjunga andrastämma när jag sjöng. Om jag då sjöng starkare för att överrösta henne klämde hon i som en mistlur och den lilla publik som jag lyckats samla ihop fick bråttom därifrån.

Det var inte själva Lilian jag tyckte illa om, för hon var min bästa vän, men jag hatade när hon sjöng. Annars var det mycket jag förlät henne.

Vi kunde prata om allting hon och jag. Vi kunde undra om Gud fanns, om våra pappor älskade våra mammor, om evigheten var evig, om jorden skulle räcka till för alla människor eller om det bara fanns vi två som kunde prata som vi.

Så kom Claes och Tore eller nån in i rummet och då var det som om allt ljus och allt syre i hela universum drogs ihop till en enda punkt och det var där Lilian satt. Där jag satt hände ingenting…"

Med värme och humor berättas om sextonåriga Kristina och hennes värld. Om musiken, om relationen till pojkvännen Anders, och inte minst – om den komplicerade vänskapen med Lilian.

---

Ninne Olsson är dramatiker, regissör vid musikteatern Oktober i Södertälje och debuterade som barn- och ungdomsboksförfattare 1990. I Lilla Fullmåne berättar hon om Kristina i tioårsåldern i Kära dagbok är Kristina i början av tonåren. Årets bok Lilian och jag berättar om henne som sextonåring. Kristina har många drag av henne själv.