All inclusive : välkommen till det nya landet

Sverige är ett nytt land!


Både för invandrarna som kommer hit och för dem som redan bor här.


Här erbjuds en migrationspolitik på löpande räkning och ett välkomstpaket som garanterar försörjning, bostad, utbildning, sjukvård, tandvård, tolkhjälp och pension. All Inclusive.

Här bjuds också på ökad segregation, en skola i förfall, fler skjutningar, mer hederskultur, växande vårdköer och större otrygghet. All Inclusive.

I All Inclusive försöker Lars Åberg beskriva det nya land som vuxit fram inför våra ögon. Särskild uppmärksamhet ägnar han barnen, de som är vår framtid.

All Inclusive är tredje delen i Lars Åbergs unika trilogi om Sverige idag. De tidigare böckerna, de hyllade Framtidsstaden och Landet där vad som helst kan hända, utkom 2017 och 2018.

Om Framtidsstaden (2017):

En av de viktigaste böckerna jag läst på mycket länge. Widar Andersson i Folkbladet

Lars Åbergs bok om Malmö är en rysare. Politikerna måste ta hans ödesmättade fråga på allvar. Patrik Kronqvist i Expressen

Åberg kan sitt Malmö angelägen läsning för var och en som vill förstå sig på Sveriges tredje största stad. Heidi Avellan i Sydsvenskan

Åberg kallar en spade en spade utan rädsla för normaliseringar. Framför allt beskriver han inte problem som utmaningar. Det känns på något sätt journalistiskt. Johannes Nesser i Journalisten

Om Landet där vad som helst kan hända (2018):

Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik. Åberg går på djupet ... vilken journalist och skribent! Sakine Madon i Vestmanlands läns tidning

Åberg beskriver förtjänstfullt och elegant ett Sverige där människor upplever att de mest grundläggande funktioner som vård och skola inte längre fungerar. Jenny Tedjeza i Proletären

Läsvärd och habilt avfattad fungerar väl som en överblick för den som vill försöka förstå vad som har hänt med med Sverige under övergången från ett tämligen homogent till ett mycket heterogent land. Dan Sylvebo i Smedjan

När jag läser Lars Åbergs bok frammanas i mitt inre två andra böcker. Den ena är Evelyn Waughs En förlorad värld, den andra George Orwells Vägen till Wigan Pier en sökande bok. Det gör den inte mindre läsvärd. Snarare är den kanske ett mikrodestillat från och på ett Sverige som söker sig självt. Jens Stilhoff Sörensen i Respons