Små ögonblick av lycka
– Recension av Lena Holmberg
Charmad av en åldring
Den här kan du inte lägga ifrån dig. Rekommenderar starkt att inte läsa den vid sänggåendet. Har du dessutom någon intill dig som behöver sin skönhetssömn kommer den att gå om intet! Kanske det är så turligt att din vän gillar att det skrattas hejdlöst bredvid – då är det en annan femma. Jag blev för uppspelt.
Betyg 4,5 av 5
Denne man, Hr Hendrik Groen, beskriver ocensurerat ett år på sitt äldreboende i Amsterdam i form av en dagbok, bara för att inte blotta sitt sanna jag (inte så snäll som det verkar). Jag är övertygad om att boken speglar verkligheten! Han är inte bara en iakttagare av rang – både när det gäller politikers styrning av Holland och hur hans medmänniskor mår och beter sig – utan också en mycket rolig man. Ja, underfundig och bitsk som få och alldeles underbar mot dem han tycker om och älskar... Det finns alltså plats för romantik och jag inser att blygheten från ungdomen är något som alltid finns kvar.
Hendriks beskrivning av andra människor är inte av vanligt slag. Ålder eller familjeförhållanden är inte intressant. Vad de boende haft för yrke nämns överhuvudtaget inte heller. Vi får veta att de inte är så välbeställda men det kan man inte vara säker på då många är mycket sparsamma. Hendrik verkar inte tycka att det är viktigt utan delar helt krasst upp de boende på hemmet efter om de är gnälliga eller inte. Det händer väldigt mycket under detta år där dråpligheterna radas upp i en aldrig sinande ström.
Gnälliga surkarter är alltså det värsta Hendrik vet och det föranleder honom och några av hans ”medboende” att starta en förening: ” Gammal-men-inte-död (GMID) där en av reglerna lyder: ”Intagsstopp – Tills vidare tillåts inga nya medlemmar” – de är sex. Största syftet med föreningen är att ordna utflykter som alla deltar i efter bästa förmåga. Många skratt där också.
Det är nu jag vill åldras kvickt!
/Lena Holmberg