Små ögonblick av lycka
– Recension av Eva Lexgård
Vilken underbar och klok gammal mans tankar om livet på hemmet och samhället utanför. Även om hans kropp sviker fysiskt är hans intellekt kristallklart. En osympatisk föreståndare står för makten på hemmet och hennes makt måste bara bekämpas. Alla knep är tillåtna även om risken att åka fast inte kan försummas. Driftig och påhittig i all enkelhet.
Betyg 5 av 5
Att bilda en rebellklubb tillsammans med likasinnade gamla gubbar och gummor för att uthärda tristessen på hemmet, är vågat. Rebellklubben eller föreningen kallar de för GMID (Gammal - men - inte - död.) Vem skulle inte vilja bli medlem i den klubben? Intagningsstopp råder och det är endast 6 medlemmar som ingår i gruppen från start. Syftet med gruppen är att göra vardagen lite mindre trist innan livet tar slut. Vänskapen växer sig stark mellan medlemmarna, men även romantiken och kärleken av det stillsamma slaget uppstår på gamla dar.
Dagboken beskriver allt mellan himmel och jord, livet, åldrandet och döden utan för den skull vara speciellt sentimental. Med några få rader står allt så klart för läsaren. Inga utsvävningar i Hendrik Groens hemliga dagbok här inte. Nyktert och kristallklart ser han på sin tillvaro, i sin ensamhet men även tillsammans med sina vänner.
Det mest underbara med dagboken är att Hendrik utvecklas under året som han skriver. Vem hade trott det? Trots elände och sorg, så på något underligt vis utvecklar han en livslust med sin stora självinsikt om livet och ålderdomen. Livet tar inte slut trots han har hamnat på hemmet. Dagboken väcker hopp och jag ser fram emot nästa dagbok.
Tror att det finns många Hendrik Groen på äldreboende runt om i Sverige, även om de inte skriver några hemliga dagböcker. Det gäller bara för oss att börja lyssna på våra äldre medmänniskor.
/Eva Lexgård