Skolan av Karin Wik

För några veckor sedan utsågs fem medlemmar i Akademibokhandelns Vänner till förhandsläsare av boken "Skolan" av Karin Wik. Förhandsläsarna har sedan dess läst boken, skrivit recensioner och delat ut ett betyg på en skala mellan 1 och 5.

Christina Persson - Betyg 5/5

Fängslande, gripande och briljant skriven - Vilken deckardebut!
Karin ger oss en insyn i hur livet kan vara på en internatskola och vad personerna där brottas med både i livet och i skolan.

Hela boken genomsyras av underbara och detaljrika miljöer, dofter, personer och känslor. För att inte tala om stämningen mellan eleverna, fnissandet, hånandet och rätt ord som läggs i munnen på de ”svagare” eleverna, äldre elever fostrar de yngre, tystnaden som breder ut sig mot de som inte platsar! Huvudpersonen, journalisten Ida, tidigare elev på Axelsons, tvingas tillbaka till det som hon en gång har förträngt, platsen där mobbning och tystnad råder. Ida pendlar mellan vrede och avsmak, mellan inre demoner och tablettmissbruk, mellan kärlek, förtvivlan och hopp. Ska hon orka? Hon får inte ge upp! Hon måste stå upp för sanningen och för de som vågar berätta!

En bok som jag varmt rekommenderar! En riktig bladvändare!

Annika Sannerström - Betyg 4/5

Kriminalreportern Ida Rossi får i uppdrag att göra ett reportage på en internatskola. Två unga pojkar har blivit mördade och man misstänker att brottet begåtts av en polsk gästarbetare. Minnen från hennes egen tid som elev på skolan, gör sig påmind och den mobbing som hon utsattes för. Under veckan som Ida Rossi vistas på skolan möter hon flera personer som på olika sätt har anknytning till offren. Alla personerna har mer eller mindre något att dölja och är motvilliga till att berätta något om morden. Boken är spännande och författaren har detaljerade miljöbeskrivningar samt personporträtt. Hon beskriver de ekonomiskt välbärgade ungdomarnas ensamhet och utsatthet på ett trovärdigt sätt. Ida Rossi brottas med egna problem och hon är en intressant karaktär som har både styrkor och svagheter. Framför allt är hon negativt påverkad av sin egen tid på skolan men även av en händelse som inträffat tidigare i arbetet som kriminalreporter, som också är hennes drivkraft. Under veckan som hon befinner sig på skolan är hon med om olika situationer som får henne att fortsätta söka svaret på vem som mördade ungdomarna. Det intressanta med berättelsen är att jag som läsare får en förståelse för offren och förövaren. I en miljö där det råder förtryck, pennalism och en tystnadskultur kan liknande situationer hända som skadar människor på djupet och till att begå brott. Jag läser gärna fler berättelser om Ida Rossi och känner en saknad när jag lagt ifrån mig boken.

Caroline Nilsson - Betyg 4/5

Plötsligt händer det. Efter femtioelfte ”tända-släcka-kuddeuppåneråupp”-omgången har min spänningspuls så till sist passerat max. Måhända att det var granskogen eller den rysliga internatskolemiljön som väckte de kalla kårar som legat i ide hos mig. Det kan också varit den skickligt gestaltade stämningen med undertoner som fick vartenda tankespröt att krulla sig. Den omåttliga spänningen i sökandet efter sanning i en värld av lojalitet och traditioner utmanade helt klart mig som läsare att tänka, känna och ana – för att inte säga omkullkastas när bokens verklighet gång efter annan visar sig trumfa den av mig tilltänkta teorin. Det är en berättelse som förvisso inte bjuder på allt, men nära nog det mesta av det allra bästa när det kommer till spänning. För den som suktar och söker efter spänning med sträckläsningsgaranti och läsliga åkommor såsom tända-släcka-lampan-syndromet eller läslig hyperventilation. Här är en bok för dig att sluka på stört. Om inledande premissen står klar är följande en slutlig självklarhet: Skolan är en roman där spänning inte enkom förblir ett tema utan är ett löfte, och Wik är en författare som är här för att stanna. Hatten av säger jag, för oj vilken debut!

Anna Ralph - Betyg 4/5

Redan innan jag började läsa, var jag nyfiken på hur någon skulle kunna skildra den speciella plats som en internatskola många gånger utgör. Jag tycker verkligen att författaren lyckats.

Det som mest tilltalat mig mest är författarens rika språk, inte minst i miljöbeskrivningarna. Oavsett om det är en beskrivning av naturen eller av ett rum, är det så levande att läsaren utan problem har scenen tydligt framför sig.

Författaren har även med stegrande spänning och på ett naturligt sätt lyckats varva den aktuella händelsen med det som hände två år tidigare. Något som jag också uppskattat är de trovärdiga dialogerna. Författaren har känsla för hur såväl ungdomar som den/de som är lite äldre uttrycker sig. Likaså hur den som befinner sig i någon form av maktposition kan utnyttja språket.

Håkan Kempinsky - Betyg 3/5

En mörk och som jag upplever det en initierad beskrivning av en isolerad internatskola mitt ute i skogen. Där tystnadskultur (allt för skolan) och s.k. kamratfostran regerar och beskrivs på ingående sätt.

En neurotisk, traumatiserad och drogberoende journalist skickas till skolan där två elever mördats. Inte för att så mycket skriva om skolan, utan mer om miljön, livet på skolan, relationer m.m.

Journalisten har själv gått en del av sin gymnasietid på skolan och är uppväxt i den närliggande byn. Skildringen av skolan och byn är suggestivt och mörkt beskriven. Överlag är personbeskrivningarna (om än oftast negativa) och miljöerna på skolan och samhället bra beskrivet. Man får en klar känsla av närvaro.  Författaren lyckas bra med att bygga upp spänningen och att allt inte är som man först tror.

När man läser boken funderar man på om författaren själv gått på internatskola och att boken eventuellt är en uppgörelse med denna tid. Boken ger en spännande inblick i en värld som är okänd för de flesta av oss. Ska bli spännande att följa författarens fortsatta skrivande.

Boken är också effektivt skriven/berättad. Både sidantal och läng på kapitlen är föredömligt utförd.