Relationer är livet

Hur kom du på idén till boken?

– Jag vet inte. Mina berättelser börjar alltid med en person. I det här fallet Maria. Men i mitt första försök att hitta en plats åt henne var hon i norra Sverige. I snö. Med ett lodjur. Sen drömde jag om henne vid havet. Och, ja, sen hamnade hon i Cadaqués. Jag kan inte förklara det. Kanske jag skriver om kvinnan som springer barfota över skarsnö tills anklarna blöder och möter ett lodjur i en annan bok. Eller så är det Marias back story.

Vad skulle du säga att den handlar om?

 – Ja. Vad ska man säga. Jag tror den handlar om det fundamentala behov vi har av att höra till. Att ha några tentakler till någonting. Att ha rötter. Många tar det för givet. Släkt, vänner. Men för några av oss är det inte självklart. Det är det inte för mina två systrar i den här berättelsen. De är båda på olika sätt rotlösa. Och när de trevande försöker närma sig varandra är det inte någon lätt resa. Jag är inte säker på att det går bra heller.

Du är väldigt relationsorienterad. Har din syn på vikten av relationer förändrats under ditt arbete med dina böcker?

–  Det är väl det som våra liv handlar om. Ju äldre jag blir, desto tydligare ser jag hur absolut avgörande mänskliga relationer är. Men de behöver inte alls vara familj eller släkt. Man kan hitta de relationer man behöver på oväntat håll.

Varför väljer du att skriva på engelska och svenska parallellt?

 – Det känns inte direkt som ett val. Jag skrev ju mina första två romaner bara på engelska. Och förra året skrev jag första delen i en trilogi, The Matakana Trilogi, tillsammans med en nyazeeländsk författare. Jag är väldigt på min vakt när jag skriver på svenska. Rädd att min svenska inte ska vara riktigt up to date.

Är du på väg att bosätta dig i Sverige igen?

– Nej. Jag har tre söner, två bor i Nya Zeeland och en i Sverige. Även om mina nyazeeländska söner skulle flytta på sig, är jag inte säker på att jag skulle flytta tillbaks till Sverige. Det är underbart att besöka, men svårt att flyta in igen, tror jag. Även mina vänner behandlar mig som om jag vore utlänning nu. Men det vore fint att bo närmare Sverige. Någonstans i Europa.