"Jag blir glad av pennor"
– Exklusiv intervju med Nina Hemmingsson
Bokaktuella illustratören Nina Hemmingsson bär ständigt omkring på sitt pennfodral. Hon tror att många fler kan teckna om de bara frigör sig från kravet på prestation
– Alla barn tecknar, men inte så många vuxna. Bland dem som tappat lusten tror jag att det finns många som skulle vilja men som slutat för att det blev så förknippat med prestation. Nina Hemmingsson var en av dem som aldrig slutade. Hennes enrutare med fyrkantiga karaktärer med stjärn-ögon, ovala munnar och klockrena kommentarer publiceras regelbundet i dags- och kvällspress, och har även kommit ut i mer än ett tiotal samlingsvolymer och fristående böcker. Hon går aldrig ut utan sitt pennfodral och i hemmet står det krukor och burkar med pennor överallt.
– Jag vill inte ens behöva tänka på det, utan bara kunna sträcka ut handen när som helst och få fatt på en penna.
Barnen har också ett helt fritt pennkonto.
– Det är helt riskfritt, de vet ändå inte vad pennorna kostar så de blir inte förstörda av att man skämmer bort dem. Jag tycker man ska ge dem hur mycket pennor som helst. Vet man dessutom inte riktigt hur man ska prata med sina barn kan man alltid rita med dem. Det blir så bra samtal när man målar sida vid sida.
Hon som är proffsväljer pennor och papper som är syrafria och ljusbeständiga. Hon gör sina teckningar i Moleskine-böcker. 10 x 15 centimeter är ett litet och beskedligt format närhelst hon får för sig att teckna.
– Jag kan aldrig veta när jag gör en teckning om den ska finnas kvar. Den kanske kommer med på en utställning eller i en bok. Materialet är ganska dyrt och jag måste lura mig själv till att inte veta om det. Jag har därför jättemånga pennor och ritböcker så att det känns som slit och släng-grejer.
I nya boken Alla kan dö har hennes bilder förändrats. Hon ville att de skulle få vara ett eget universum. Det är en samtalsbok som hon gjort tillsammans med journalisten Anna Lindman, där de bland annat intervjuat människor som ska dö.
– Jag har gjort intuitiva bilder. Jobbat med papper, rivit ut olika former och blandat med teckningar med en penna som jag doppat i tusch. Det var viktigt att linjerna blev levande.
Nina Hemmingssons råd för hur man bör välja pennor är att köpa många olika sorter och testa sig fram. Att välja oväntade färger, och att variera mellan pennor med mjuka och hårda spetsar.
– Det är så fysiskt att teckna. Det känns olika i handen och kroppen beroende på vilken spets pennan har. Jag har alltifrån penselpennor med mjuktuschspets till kulspetspennor och tuschpennor i många olika färger i mitt pennfodral.
Och pennorna färgsätter inte bara ennes teckningar utan hela hennes vardag.
– Jag kan vara låg en dag, då åker jag och köper nya pennor för då blir jag alltid lite gladare. Det är som när man var liten och skulle börja ett nytt skolläsår, du vet den där lusten till nya block och pennor. Jag tycker att alla ska testa att känna hur det känns. Jag tror att alla har det inom sig.
TEXT: Sara Hammarkrantz