Döden går på visning

Susanne Abel - Betyg 5/5

Ett högsommarvackert Österlen i all sin prakt, med blommande rapsfält, äppellundar, havet in på knutarna, skånelängor, slott och mysiga fik; Anders de la Motte och Måns Nilsson vet hur man målar upp en inspirerande miljö!

Lägg därtill en rad färgstarka karaktärer, gamla och nya pengar, ortsbor som vill bevara och ”stockholmare” (dvs icke-skåningar) som vill förnya så har du grunden till en riktigt härlig bladvändare.

Boken är en humoristisk pusseldeckare, en mix mellan polisroman och mysdeckare i bästa Agatha Christie-stil, som både hyllar och driver med Österlen och dess befolkning.

Jag tar flera av bokens karaktärer till mitt hjärta, men kommissarie Peter Vinston är nog min favorit. Att han skulle vara fyrkantig och bufflig är bara elakt förtal!

Boken är riktigt härlig sommarläsning som får mig att längta efter att besöka dess miljöer! Den får mig att vifta med fem skånska flaggor av fem möjliga!

Magdalena Raaf - Betyg 4/5

Döden går på visning, skriven av Anders de la Motte och Måns Nilsson. 

I det idylliska Österlen finns det laddade känslor för ett nybyggt hus, ett överdådligt skrytbygge som inte alls passar in i den annars så gemytliga bygden. Mäklaren och projektledaren Jessie Anderson och hennes assisten Elin blir utsatta för attentat mot bygget. Samtidigt är Peter Vinston påväg ner till Österlen för att vila då han är sjukskriven men också för att vara nära sin dotter. Vinston blir inbjuden till visning för det nya flådiga bygget, mitt under visningen påträffas en död kvinna. Han blir då indragen i frågan om vad som har hänt och är det en olycka? Tillsammans med kriminalassistent Esping ska de nu försöka reda ut dessa frågor. 
En väldigt spännade och trevlig bok som jag varmt kan rekomendera. Det jag gillar med boken är att boken byggs upp över tid och att jag som läsare till en början inte riktigt vet vart berättelsen ska ta vägen. Under bokens gång blir det många vänningar vilket är bra och det behåller spänningen. 
Riktigt trevlig läsning den får fyra solar av fem möjliga. 

Elinor Svenson - Betyg 3,5/5

Ingen plats är fredad. Även på det vackra Österlen förekommer så gott som de samtliga 7 dödssynderna!
Det är en feelgood-deckare, skriven med humor och driv. Tydligt persongalleri med handling på somrigt,  småputtrigt Österlen.

Vi får läsa om Äggakakan i Brösarp och Sillamackan i Kivik och lära diverse skånska uttryck.

Även om dialogen/handlingen ibland blir lite förutsägbar så missa inte att lära känna den stilsäkre-opraktiske kriminalkommissarien Peter Vinston med enkel V.

Daniel Svensson - Betyg 3/5

Morden på Österlen är en pusseldeckare som kommer att gifta sig väl med lugna stunder i hängmattan under den kommande sommarens varma dagar. Med hjälp av vackra miljöbeskrivningar kastas läsaren snabbt in i handlingen.

Kommissarie Peter Vinston från Stockholm är på besök på Österlen för att fira sin dotters födelsedag, föga förvånande dras han snart in i en brottsutredning då mäklaren Jessie Anderson, känd från tv, hittas död i samband med en visning av nybyggda hus i Gislövshammar. Projektet med de nybyggda villorna visar sig snart ha tagits emot med allt annat än blida ögon och de potentiella mördarna är många. Vinston paras ihop med den lokala kriminalassistenten Tove Esping, tillsammans formar de ett samarbete som till en början är långt ifrån smärtfritt.

Boken tuffar på i ett behagligt tempo och det är aldrig svårt att hänga med i svängarna. Det här är inte en bok där du behöver oroa dig för att inte våga släcka lampan när det är dags att sova. Det är en mysdeckare efter konstens alla regler, en ganska trevlig sådan, från början till slut. Jag själv har ingen relation till Österlen, vilket gör att jag kanske inte alltid kan uppbåda den rätta känslan för att uppskatta miljöbeskrivningarna fullt ut, men jag är övertygad om att människor som brukar röra sig i trakterna kommer att uppskatta hur författarna väljer att lägga fokus på detaljer och beskriva detta sommarparadis. Karaktärerna i boken beskrivs ingående och man får tydliga inre bilder av hur de ser ut och för sig, något som alltid uppskattas av mig. Det är en mycket lättläst deckare, men utan att riktigt gripa tag i mig, jag får aldrig den där känslan av att inte kunna lägga ifrån mig boken, som man så ofta vill ha av en riktigt bra kriminalroman. Det är snarare så att jag gärna väljer att läsa några kapitel för att sedan plocka upp boken nästa dag igen, det är inte på något sätt så att jag inte vill läsa färdigt den, utan det är snarare så att den går bra att dra ut på några dagar.

Även om boken kanske inte helt är för mig, är jag övertygad om att den kommer att hitta sin publik. Det är som jag nämnde i början en bok som passar alldeles utmärkt att läsa under kommande semester, när man gärna går ner lite i varv och förtjänar en mysig stund. Författarparet utgör en intressant konstellation och jag är nyfiken på vad de kan göra med karaktärerna Vinston och Esping i framtida efterföljare.

Jag ger i slutändan boken 3/5, den kanske inte ger något bestående intryck i myllret av alla kriminalromaner, men den skänkte mig mysiga stunder, vilket jag tycker ibland kan vara ett gott nog betyg.