"Teatern vid stranden" av Joanna Quinn

Catharina Sarlöv - 4/5

"En vacker saga som betonar vikten av konsten, litteraturen och teatern i våra liv."

Efter en trevande start sugs man in i berättelsen om den försummade lilla flickan Cristabel som inledningsvis utspelar sig för drygt hundra år sedan. Språket för ibland tankarna till en bok skriven kring denna tid och utvidgar sig till en sorgsen släktkrönika. 

Vi får följa Cristabel och senare hennes ”syskon” genom fina, men också sorgliga, barndomsskildringar där de vuxna lever sina, ur barnets synvinkel, obegripliga liv. De tidvis emotionellt övergivna barnen skapar i stället sina egna lyckliga fantasivärldar och hittar andra vuxna som ser dem.

Som unga vuxna dras Cristabel, Flossie och Digby in i andra världskrigets fasor där vi omväxlande följer det skrämmande underrättelsearbetet vid fronten kontra det vardagsliv man försöker upprätthålla på landsbygden.

En vacker saga som betonar vikten av konsten, litteraturen och teatern i våra liv. Lika viktigt då som nu!

Håkan Kempinsky - 4/5

"...ju längre in jag kom i berättelsen så fångade den mig..."

En historisk familjesaga som utspelar sig på ett gods i England och i Frankrike under andra världskriget från 1919 till 1945. Man får följa de tre syskonen Cristabel, Flossie och Digby, uppväxt utan närvarande föräldrar.
Litteratur och teater är en central del i boken. En död val flyter upp vid godset och barnen bygger en teater av skelettet, sina erfarenheter av att spela olika roller tar de med sig som vuxna när de arbetar för underrättelsetjänsten. Till att börja med, hade jag svårt att ta till mig berättelsen. Men ju längre in jag kom i berättelsen så fångade den mig. I slutet av berättelsen får man veta lite hur barnen får det efter kriget,. Man skulle gärna ha velat veta mer och också om alla kring personerna. Berättelsen fick mig att vilja läs mer om underrättelsetjänsten arbete under kriget.

Daniella Andersen - 4/5

"Författaren har verkligen fångat auran av hur det kunde varit att leva på den tidseran."

Det är en fantastisk och känslosam resa att få följa de tre syskonen Seagraves liv. Från att de som barn leker tillsammans och skapar en teater till att andra världskriget slår till och de skiljs åt. Författaren har verkligen fångat auran av hur det kunde varit att leva på den tidseran. Allt dessa karaktärerna går igenom, deras tankar och känslor, som gör att de växer och mognar desto längre in i boken man som läsare kommer. Trots att det sker mycket förändringar runt karaktärerna, så står teatern trots allt kvar. Teatern är det som är bestående i boken. Det som enar karaktärerna, ger glädje och skapar passion. 

Joanna Quinns är fenomenal på att skriva. Hon gör boken så levande när man som läsare får följa flera olika perspektiv genom hela boken. Jag blir själv så inspirerad av hennes sätt att göra karaktärerna så levande och hur hon fångar var ålders charm. 

Madelene Söderlund - 4/5

"..välskriven med ett fint beskrivande språk och växlar mellan de olika personernas perspektiv, ibland som prosa och ibland som brevväxlingar.."

Det här är en utmärkt sommarbok med en episk berättelse om 3 halvsyskon som växer upp på ett gods i södra England i seklets början i en ovanlig familj med många brokiga bekanta. Man får sedan följa syskonens skilda öden under andra världskriget med godset Chilcombe som ständigt återkommande fast punkt.

Jag hade höga förväntningar på den här boken då berättelser om olika människoliv är det jag bäst gillar att läsa. Till att börja med blev jag dock lite besviken då vissa beskrivningar var alltför orealistiska, framför allt av den då 4-åriga huvudpersonen Cristabel vilket gjorde att berättelsen tappade lite trovärdighet. Människorna är annars fint beskrivna och man känner att man förstår dem och känner dem väl. Boken är välskriven med ett fint beskrivande språk och växlar mellan de olika personernas perspektiv, ibland som prosa och ibland som brevväxlingar.

Anna Simu - 3/5

"Tankar som slår mig vid läsningen är hur litet och snävt kvinnors liv var innan andra världskriget."

Berättelsen handlar om de tre syskonen Seagrave och deras uppväxt på godset Chilcombe i engelska Dorset. Boken sträcker sig över mellankrigstiden och tiden för andra världskriget. Cristabel, det äldsta syskonet står i centrum. Familjen är oharmonisk och barnen får oftast reda sig själv. Cristabel drömmer om teater och ett liv utanför hennes eget och tillsammans med sina syskon samt föräldrarnas konstnärsvänner, sätter de upp olika teaterföreställningar i ett valskelett från en val som flöt iland ett par år tidigare. När andra världskriget startar är barnen vuxna och Cristabel och hennes yngre bror Digby rekryteras till underrättelsetjänsten. Yngsta systern Flossie blir huvudsakligen kvar på godset och ansluter till Women´s Land Army, en organisation för att hålla i gång det viktiga jordbruket under kriget.

Tankar som slår mig vid läsningen är hur litet och snävt kvinnors liv var innan andra världskriget. Rosalind, mamman till Digby och Flossie har bara en uppgift i livet och det är att gifta sig även om hon egentligen inte alls älskar sin första man Jasper, Cristabels pappa med hans första fru. I samband med andra världskriget bröt ut behövdes kvinnorna på ett annat sätt både civilt men även i krigsorganisationen och därmed blev de mycket friare. Jag tycker personporträtten är lite vaga, det svårt att känna samhörighet framför allt i första delen av boken. Andra delen fungerar bättre