"Jag är glad att mamma dog" av Jennette McCurdy

Veronica Lindelöv - 4/5

"..som hon både älskar som sin bästa vän och hatar.."

En bra bok om ett barns komplicerade förhållande till sin mamma, som hon både älskar som sin bästa vän och hatar. Samtidigt försöker Jen hålla mamma glad och lycklig genom att göra som hon vill. 

Jen's mamma har alltid velat bli skådespelerska, hon överför sin dröm till sin dotter, så vid 6 års ålder börjar Jen resan, mot att bli barnskådespelerska. Mamman styr sin dotters liv, bestämmer vilka roller hon ska söka, samt vad hon får äta, vad hon behöver lära sig, allt för att hon ska få roller som skådespelerska. 

När Jen är ungefär 11 år, vill hon inte bli stor och utveckla bröst, hon vill fortfarande vara ett barn, hennes mamma hjälper henne att räkna kalorier och hon går ner i vikt. Som ung får Jen anorexi och senare även bulimi, hennes kamp att bli fri från dessa sjukdomar, blir en kamp. 

Karin Nakamura Lindholm - 3/5

"...ständigt kontrollerad och Jennette trampar hela tiden på tå, rädd för sin mors oberäkneliga utbrott."

Ett barn, en flicka, som växer upp till kvinna, som redan som sexåring går på filmaudition, hårt hållen och kontrollerad av sin mamma. En mamma som lever sitt liv genom barnet. Mamman när sin dröm att bli en hyllad filmskådis genom dottern. Ett liv som hon själv gärna hade haft. Det är historien om Jennette McCurdys uppväxt. Historien bärs framåt av Jennettes olika skeenden i livet. Relationen till sina syskon, pappan och mamman. Samt att de är mormoner. Det stökiga huset där mamman samlar på saker målas upp som mer eller mindre misär. Mammans svårigheter att få ihop pengar till hyran och mammans ständiga behov av att kontrollera sin dotter. Berättelsen om uppväxten känns ärlig och medan man läser historien får man en bild av en mor som kontrollerar allt kring Jennette. Alltifrån matintag till träningar av olika slag. Att aldrig få känna sig fri utan ständigt kontrollerad och Jennette trampar hela tiden på tå, rädd för sin mors oberäkneliga utbrott. Hur det sen leder till ätstörningar och känslan av att aldrig riktigt duga. När mamman åter blir sjuk och dör i cancer börjar Jennettes egen resa – att förhålla sig till det förflutna och det nuvarande livet.  

Sirkka Nilsson - 3/5

"Det var destruktivt för hennes välmående att sätta sin mamma på en piedestal."

Mamma styrde Jennettes barndom med järnhand och lögner. Mat- och dryckesintag, vägningar och duschningar kontrollerades när dotterns skådespelarkarriär tog fart i unga år.   

Efter mammans död vet inte Jennette vem hon är. Hon arbetar utan engagemang, mår dåligt och utvecklar bulimi och missbruk. Via professionell hjälp startar hon arbetet med att läka sig själv. Hon bearbetar sorgen efter mammans död och åren i barndomen och hon lyckas gå vidare med att leva sitt eget friska liv.

Boken är en naken berättelse om uppväxten i en dysfunktionell mor-dotterrelation och ett tillfrisknande som skedde först efter moderns död. Boken är indelad i Före - där huvudpersonen känns distanserad -  och i Efter, där berättelsen griper tag i läsaren. Detaljerna om bulimin är smärtsam läsning.

McCurdy gör upp med den romantiserade mammabilden där ”mammor är helgon”. Det var destruktivt för hennes välmående att sätta sin mamma på en piedestal.

Sanna Persson - 4/5

"...blir jag både upprörd och ledsen av att se mammans återkommande övergrepp. Som Jennette själv inte förstår är övergrepp..."

Under bokens gång blir jag både upprörd och ledsen av att se mammans återkommande övergrepp. Som Jennette själv inte förstår är övergrepp utan någonting hon tror mamman gör av välmening. Ett av många exempel är att mamman hjälper henne att räkna sitt kaloriintag redan vid 11 års ålder. Detta gör hon för att Jennette inte ska växa och därför ha möjlighet till att få fler roller som barn. Mammans konstanta fokus på Jennettes vikt leder i sin tur till att hon under många år kämpar med ätstörningar.

Boken är välskriven och det finns flera saker som jag nu i efterhand kommer att tänka på i vardagen. Det enda negativa jag kan komma på med denna boken är att vissa kapitel kändes lite avhuggna och hade ett abrupt slut. Men eftersom det här är en memoar och hon då skriver om verkliga händelser, så hände det säkerligen inget väsentligt efteråt. Att förlänga kapitlen hade kanske bara gjort berättelsen segare, så den här boken får fyra stjärnor av mig, fast den snuddar på fem.

Izabella Bergström - 4/5

"Vad gör man när ens förälder, den man älskar mest, inte är bra för en?"

Uppväxt i ett hoarder hus i Los Angeles med en familj som är mormoner har Jennette alltid förstått att någonting inte stod rätt till. Under hennes barndom har hennes mamma, canceröverlevaren Debra McCurdy haft en dröm om att hennes dotter ska bli skådespelerskan som hon aldrig blev. Tidigt börjar de åka på provspelningar ihop och mamman och dottern kunde inte vara närmre varandra, trodde dottern.

Efter några år landar Jennette en drömroll och bakom kulisserna kontrollerar mamman hennes liv. Vad hon ska ha på sig, vem hon umgås med och vad hon äter. Alla människor som stöter på paret får höra om Debras cancerhistoria, vilket leder till sympati för barnet. Folk runtom henne märker att allting inte stämmer mellan mamman och dottern, men hon vägrar ta in detta och stöttar sin mamma till fullo i allting.

Denna självbiografi tar upp det komplicerade förhållandet mellan en dotter och en mamma. Titeln sätter tonen för boken, som på samma humoristiska sätt behandlar detta allvarliga ämne. Vad gör man när ens förälder, den man älskar mest, inte är bra för en? När alla runtom en ser det, förutom en själv. Det är en lättläst, men gripande bok om relationers svårigheter, och om det alltid är värt att fortsätta kämpa för de. Det är en intressant historia om en barnskådespelares inre tankar, och hur en uppväxt framför kameran kan se ut.