I sin nya bok Långlevnadsrevolutionen tar Maria Borelius med oss på en resa till världens blå zoner och avslöjar hemligheterna bakom ett långt och rikt liv. Här delar hon med sig av bakgrunden till boken, viktiga insikter och mycket mer.
Copyright/fotograf: Peter Carlsson
1. Vad var det som inspirerade dig till att skriva Långlevnadsrevolutionen?
År 2017 besökte jag min första blå zon, i Loma Linda i Kalifornien. Det jag fick höra och se där väckte min stora nyfikenhet - människor som fick samma sjukdomar som vi också får. Men bara tycks ha skjutit åldrandet 7–8 år fram i tiden. Det gjorde mig väldigt nyfiken och fick mig att börja gräva i all forskning som exploderar nu kring vad liv och åldrande egentligen är. Sen har ett generöst förlag gjort att jag kunnat resa i blå zonerna under flera år. Och grävt i all ny forskning.
2. För dem som kanske inte är bekanta med begreppet blå zoner – kan du förklara vad det innebär och varför dessa platser är så fascinerande?
Det är fem zoner på jorden som av epidemologer och demografer anses ha en exceptionell andel friska 100 åringar i populationen. De ligger på Okinawa i Japan, Ikaria och Sardinien i Medelhavet, Costa Ricas Nicoya halvö samt Loma Linda i Kalifornien. De har olika kultur och historia, men också gemensamma drag. Ingen processad mat. Mycket grönsaker och växtbaserad föda. Ständig rörelse, men ingen stress. Stark samhörighet och mycket, mycket stark andlighet. Solljus.
3. Under dina resor till olika blå zoner, vilken upptäckt eller upplevelse gjorde störst intryck på dig och varför?
Glädjen i att leva. Sexualiteten långt upp i åren. En bedövande andlighet. Den enkla och kloka livsstilen. Ständig rörelse, som när jag fick vara med 100 åriga Tamiko som varje dag gör gympa, på verandan i Okinawa. Och den totala bristen på socker i maten. Istället lär man barnen att benbuljong kan vara festmat, som den lilla ungen jag såg dricka benbuljong av get på Ikaria.
4. Vad tror du att vi i västvärlden kan lära oss av livsstilen hos invånarna i de blå zonerna? Finns det några vanor eller värderingar som vi ofta förbiser?
De har en så positiv bild av åldrandet. Det intressanta är att en stor studie i Ohio visade att just denna enskilda faktor, bilden och förväntan man har på sitt eget åldrande var den enskilt största livsstilsfaktorn när det gäller att förlänga liv, med upp till 7,6 år i genomsnitt. Och det fick jag verkligen se när jag tex i Costa Rica mötte Don Ramiro, en 102 åring som fortfarande väntade på den stora kärleken.
5. Hur har arbetet med den här boken förändrat ditt liv och sätt att leva?
Mitt sätt att jobba är att rota väldigt länge i saker, undersöka, vrida och vända, prata med forskare, gurus och de gamla själva. Det gör att man hinner fundera och testa saker. Personligen är det framförallt de nya forskningsresultaten som har givit mig nya vanor. Intermittent fasta, Zon 2 träning, att mer medvetet arbeta med affirmationer för att stärka upp min egen bild av mitt eget åldrandet som gott och ljust. Rent allmänt i samhället har jag blivit mer kritisk till vårt sätt att se på äldre människor som mindre värda. Sverige har en trist ålderism. Jag tror personligen att den äter liv och att vi kan göra något åt den. Jag ger massor med tips på detta i boken.
6. Vad önskar du att läsarna ska ta med sig från boken?
Det här är en undersökande, människo- och livsbejakande och möjlighetsinriktad bok. Jag hoppar läsarna skall känna sig delaktiga, hitta inspiration, nya strategier, tips och få en chans att titta på sina liv med lite nya ögon. Här finns ett brett smörgåsbord av saker man kan göra för att stärka chanserna till fler friska livsår. Vi har de gener vi har, men vi kan också göra det bästa av de livsmöjligheter vi är givna.