"Folk som sår i snö" av Tina Harnesk

Anette Michel Sandström - 5/5

"Läs den!"

Ska jag beskriva den här boken med ett ord väljer jag - uppfriskande. Den är uppfriskande lättsam och målande berörande på samma gång. Tina Harnesk jobbar mycket och snyggt med metaforer. Ett språk som tilltalar mig. Det är också snyggt hur tvångsförflyttningar blir som en röd tråd genom boken och gör titeln levande och glasklar.

Máriddja är en frisk käftsmäll till karaktär. En sådan som behövs i världen. En sådan som en knappt tror kan finnas på riktigt men som man hoppas gör det. Det är en uppriktig och skarp skildring av livet i norra Sveriges inland, och även en varsam inbjudan i den samiska kulturen. Tina gör den tillgänglig för oss alla. En inbjudan jag godtar med värme och ödmjuk respekt.

Det är något särskilt befriande när någon lyckas skriva om svåra livsöden och smärtsamma scener så att det känns utan att det blir tungt. Men också kunna blanda det med finurliga fnissiga rader utan att det blir tramsigt. Den här boken är lite som jag vill att livet ska vara - rikt på kultur, där det jobbiga finns och känns men en inte tar sig själv eller andra på för stort allvar heller och där saker faktiskt ibland ordnar sig också. Läs den!

Jennifer Andersson - 4/5

"Mycket fin debut."

Jag öppnade första sidan av denna bok full av förväntan, utan att för den sak förvänta mig något. Författaren och jag har delat uppväxtort och därmed till viss del skolkorridorer, bekanta, skoter och fiskevatten. Gemensamma nämnare rätt vanliga för folk i de glesare, norra delarna av landet.

Jag slås direkt över det språkliga, jag som anser mig vara en snabbläsare och duktig med ord märker hur lästakten bromsas in i takt med att hjärnan i allt högre varv arbetar med att processa meningar uppbyggda av underfundiga liknelser och lingvistiska krumbukter. Det tog några kapitel att trimma hjärnan så den kunde fokusera fullt ut på karaktärerna. För det är verkligen karaktärerna som sätter tonen på boken och författaren lyckas med omsorg sammanfatta mycket av det som är livet för oss i Norrbottens inland.

Jag har skrattat högt i passager, haft tårar i ögonen i andra och nu mer ska barnen höra om "háldin" innan de går det med på att sova om kvällen. Ett betyg så gott som något. Mycket fin debut.

Jonas Pettersson - 5/5

Ett besked om cancer når Máriddja som hon tänker inte får spridas vidare när man blivit 85 år och ännu är så äventyrlig av sig men ej heller någon får komma emellan sin make Biera för de har hela tiden levt ihop.

Kaj hittar efter flytten minnessaker om sin mamma Laura, likt ett pussel som inte går att lösa. Fästmön Mimmi försöker trots allt förtret rädda situationen.

Stämningen skruvas senare upp än mer då det uppdagas en tjuvjakt på en älg men det verkar saknas någon ledtråd.

I flera episoder genom historien om samer i Norrbotten och dess rötter är det med spänning att se det utspelas mellan hopp och förtvivlan.

Lena Johansson Westholm 4/5

"Rekommenderar absolut."

Tina Harnesks debutroman, Folks om sår i snö kändes först som en rätt tråkig bok, men efter att ha läst ytterligare några sidor jag ändrade snabbt uppfattning. De frågor som lockade mig till förhandsläsningen, sambandet mellan en tjuvskjuten älg och en nedbränd lada fick till slut en förklaring och jag fick också reda på vilket folk det är som sår i snö.

Romanen utspelar sig i samisk miljö vilket känns lite udda, men på ett positivt sätt. Som läsare fick jag genom att läsa romanen bättre insikter om samisk historia och kultur vilket inte är helt fel eftersom det ger en bättre förståelse för samerna som har behandlats illa av det svenska samhället. Det är också ett tema som Tina Harnesk tar upp i boken och en viktig aspekt att belysa vilket författarinnan förtjänstfullt har lyckats med.

Tina Harnesk använder ett målande språk, det är lätt att föreställa sig miljöerna; fjällen, all snö och vårvinterns ljusa vyer. Även inomhusmiljöer och detaljer ser jag framför mig, Kajs flyttkartongen i källaren, Mimmis utspridda påsar, akkjan på Máriddjas och Bieras vind och de samiska knivarna. Karaktärerna känns trovärdiga, Máriddja är lite småprillig, skrattar och hittar på en del bus som inte uppskattas av alla. Biera är mer tyst och lite nyfiken, lite som ett barn när demensen fortskrider. Kaj och Mimmi, båda läkare på samhällets vårdinrättning, känns också trovärdiga, både i sina yrkesroller men, också som privatpersoner som i romanen är tvungna att hantera det som har hänt och händer i livet. Andra karaktärer i romanen känns också trovärdiga med något undantag.

Något som förekommer romanen igenom är de konversationer Máriddja har med Sire. Sire har blivit Máriddjas vän och förtrogna och dialogerna är roliga att läsa och här finns en hög igenkänningsfaktor, det är nog många av oss som har pratat med Sire, men då har säkerligen en annan förståelse för vem Sire är funnits.

Tina Harnesk använder en del samiska ord och uttryck och är man inte bevandrad i samiska så vet man inte vad som avses, som läsare kan jag bara gissa i läsande stund och det stör läsningen. De liknelser som Tina Harnesk använder är halsbrytande på sitt sätt, vem har tidigare hört talas om gospelsjungande paprikor eller paljetter i snö? Jag vet inte om jag egentligen störs av dem eller om jag ska tycka att språket faktiskt är uppfriskande?

Romanen är bra och jag rekommenderar den absolut. 

Caroline Vågerstam - 4/5

"En fantastisk historia som verkligen berör."

En fantastisk historia som verkligen berör. Berättelsen är båda magisk och realistiskt på samma gång. Historien vävs ihop till något tilltalande men ändå smått avlägset. Språket är mycket, språket är extra allt. Kanske för mycket tidvis. Det är starkt och rikt, men berättelsen äts ibland upp av språket. Därför når den inte hela vägen fram till full pott. Det är en bok med mycket humor, och jag både ler och berörs av historien. En berättelse som tjänar på att ta sin tid att läsas.