En sax i hjärtat av Marie Bengts

Karin Johansson - betyg 5 av 5

Stor igenkänningsfaktor när jag själv växt upp i små samhällen med liknande miljöer. Jag är född -48, så detta har varit häftigt att läsa. Väl beskrivet, blev ju detta en upplevelse av en massa personer som faktiskt fanns även i min barndom, med andra namn :
Luffaren fanns "karlskronapelle", "Kalle på dillen", Sömmerskan (en fin dam i klädesaffär), smeder, bondkärringar, handlare Skoglund med silltunnan på lagret. Gud bevars inga mord!

Allt är så väl beskrivet, jag har sett miljön, kännt dofter osv. Tydliga bilder som för mig nästan blev som en film. (Det kanske man ska göra, ett tips?)

Även om pärmen var otymplig och tung så hade jag svårt att släppa den. Det händer saker hela tiden, nytt fokus, nyfikenheten hålls kvar, vad händer? Hur ska det gå? Vem är mördaren? Marie håller spänningen uppe hela vägen ut, ända in i det sista. Funderar på om denna miljö, verklighet, existerar idag? Bygemenskap med intriger osv.

Jag har smålett mest hela tiden som jag läst.

Gunnel Smitterberg - Betyg 4 av 5

Marie Bengts, född 1968, växte upp i Småland och arbetar idag som journalist i Stockholm. Hennes debutroman, En sax i hjärtat, skildrar människorna i en by i Småland. Året är 1957, och författaren har gjort en gedigen tidsdokumentär. Boken är dedikerad till Maries mormor Hanna - som aldrig skulle stava sitt namn med ”h” på slutet. Det gör däremot romanens huvudperson, Hannah Lönn, en ung småländska, som arbetar som sömmerska i Stockholm och drömmer om att bli klädskapare.

Inledningen beskriver den nyblivna pensionären, Asta Grankvist, som, van vid hårt arbete, nu lägger ner sin energi på byborna - något som inte alltid tas emot med tacksamhet utan skapar en växande illvilja. En varm och svettig julidag susar Hannah Lönn iväg i sin nya gräddvita folka till Eneby socken i Småland för att assistera sin faster Lilly som stukat foten. Hannah är en färgstark person, och när hon kör in i den lilla byn möts hon av bybornas nyfikenhet och skepsis mot ”stockholmskan”. Redan dag ett dras hon och faster Lilly in i ett dramatiskt skeende som de aldrig kunnat förutse. Helt plötsligt befinner sig läsaren i en Agatha Christe-värld med faster Lilly som en Miss Marple och Hannah som den unga släktingen från Storstan. Bybornas förträngda hatkänslor och relationsproblem jäser och stegrar ett händelseförlopp som utmynnar i tragedi i den, till synes, så idylliska lilla byn.

Dialogerna är rappa och fyndiga och avslöjar romanens karaktärer. Föfattarens språk flyter elegant, och det märks att Marie Bengts är en van skribent. Stämningen trappas gradvis upp, och bilden av saxen står som ett skiljemärke mellan olika händelser och stycken i texten. Som Agatha Christie och Dorothy Sayers (även omnämnda i boken) har Marie Bengts valt att skriva en ”pusseldeckare”, vilket hon gör med den äran, och jag är imponerad av att hennes karaktärer och miljöer känns så autentiska.

En sax i hjärtat är en spännande läsning och skriven med humor och schvung.

Helene Brembeck - Betyg 3 av 5

Detta är en trivsam bok för vänner av engelska deckare i Agatha Christies anda.  Handlingen är placerad i ett fiktivt litet samhälle på den svenska landsbygden på 1950-talet. Författaren är noga med detaljerna: kläder, maträtter, t.o.m. språket har givits tidsfärg med tidstypiska ord och uttryck. Byns invånare utgör ett galleri av original och udda typer som alla döljer hemligheter och komplicerade relationer. Här finns den supige smeden, luffaren med kvinnotycke, enstöringarna och de barska syföreningsdamerna, liksom den stilige kommissarien och den tjusiga, charmiga och impulsiva unga hjältinnan på besök från storstaden. Morden är oblodiga och skrämselfaktorn låg. Karaktärsskildringen har mer av yta än djup och skildringen ibland drag av folklustspel. Men språket flyter på lätt och ledigt och berättelsen slingrar sig fram i ett behagligt tempo. Intrigen håller läsaren fången och innehåller en del oväntade vändningar. Slutet låter ana kommissarien och hjältinnan kan utvecklas till ett trivsamt radarpar i kommande böcker som man gärna stiftar bekantskap med igen.

Annette Henning - Betyg 3 av 5

”En sax i hjärtat” är en trevlig, enkel och lättläst deckarroman.  Bokens kvinnliga huvudperson Hannah Lönn är på besök hos sin faster i den lilla byn där det begås ett brott som ingen riktigt vill kännas vid. Man får i boken följa hur Hannah pusslar ihop lösningen på mysteriet bit för bit. Det gick snabbt att komma in i handlingen, språket flöt bra, och det kändes roligt att fortsätta läsa för att se hur det skulle gå. Men någon egentlig spänning tyckte jag inte det blev förrän precis på slutet. Det var också lite svårt att hålla isär alla figurerna, och kanske hade jag önskat mig lite mer djup i handlingen.  Jag tyckte ändå om att läsa boken och läser gärna en uppföljning om det blir en sådan.

Anders Hedman - betyg 2,5 av 5

Boken - inledning
Genom att låta mörda en nybliven pensionär tar författaren, Marie Bengts oss tillbaka till mitten av 1950-talets Eneby, i hjärtat av Småland. Kulturen på orten vi kommer till präglas av värderingar som hör till decenniet. Det vill säga Martin Luthers lilla katekes, är fortfarande inflytelserik som moralsättare men på väg att marginaliseras bland främst de unga. Bokens språk är bondskt, det vill säga tidstypiskt för Smålands inland.

Språket
Vi möts mycket snart av flera ord och meningsuttryck som läsaren inte längre möts av i vardagen. Det får som konsekvens att läsandet, de första ca 35 sidorna, flyter menligt. I flera fall måste meningar och stycken läsas om för att innebörden ska förstås. Risken är stor att läsaren missar delar av den väl så viktiga person- och miljöbeskrivningen, det vill säga bakgrundfakta som utgör bokens fundament. 

Att använda sig av dialektala ord och uttryck kan också vara något problematiskt när händelseförlopp och vardagssituationer beskrivs. Författaren skulle vinna på att låta det bondska språket uteslutande formuleras av bokens karaktärer. Jag tänker då på ord som "korvade på sig kjolen" och "stretande kjollinning". Den "splitternya gräddvita folkvagnen" blir i samma stycke en "plåtburk".

Initialt reagerar jag/läsaren över vissa meningsbyggnader, kommatering och ibland alltför långa meningar. Det kan exemplifieras med bla: (sid. 10)"Hon hade varit den som kollegorna vände sig till, hade till och med gett råd till en och annan doktor." och "Sanningen att säga hade hon också oroat sig, varit rädd för att ha gjort sig oumbärlig." Se även sista meningen på sid. 16, samt sid. 20 hela stycket "Jonny svarade inte  .......  allra minst Arne själv."

OBS! Efterhand finner jag dock ett flyt i läsandet och kan ta till mig händelserna och rollfigurerna på ett allt bättre sätt. Kan det månne bero på att det dialektala förklingar?

Karaktärerna
Något överdrivet associerar jag som läsare, efter bokens inledning, till Leo Tolstojs bok "Krig och fred", det vill säga, vi får möta ett stort antal personer och karaktärer. Efter hand konstateras att de flesta är nödvändiga för att ge boken dess nödvändiga bredd, nämligen, en mer oförutsägbar handling. Det krävs dock ett icke obetydligt mått av tankemöda att komma ihåg dem alla.

Bokens huvudperson, Hannah, en urbaniserad stockholmska, med rötter från trakten står för en mer modern syn på sakernas tillstånd och är kanske just därför en viktig faktor till brottets lösning.

De flesta personerna är trovärdiga i sina karaktärer. Familjen Mattsson och deras inneboende är dock svåra att logiskt ta till sig. De övertygar inte i sina roller och beteenden. Det gäller inte minst Jonny. Dennes fysiska ointresse för Beatrice är en gåta med hänsyn till hennes företräden och "engagemang" samt det faktum att han är en ung man. Den logiska förklaringen visade sig vara felaktig. En djupare granskning av personligheten Jonny skulle vara av intresse.

Bland övriga karaktärer, kan andelen förmodade bokstavsdiagnoser vara normala för att tillhöra en kriminalroman.

Bokens handling
Bokens språk, uppbyggnad, intrig och slutliga lösning för tankarna till de kriminal-/deckarförfattare som var verksamma i mitten av 1900-talet, däribland klassiker som paret Trenter och Dagmar Lange.

Som läsare kan jag ha den uppfattningen att författaren lagt alltför mycket energi på gestalternas alibin. Ett större fokus och utrymme för att visualisera människans goda och belastande drivkrafter hade varit önskvärt. Trots det nämnda ges åtskilliga exempel på de starka inre krafterna och tunga bagage bokens personer har att bemästra. Detta förty ger inte boken en depressiv effekt på läsaren.

Bokens författare beskriver en trovärdig våldshandling. Brottets motiv är klassiskt gångbart med andra ord vissa personliga omständigheter får absolut inte bli kända för omgivningen.

Slutkommentar
För vem är boken skriven? Ja, varför inte mor- och farföräldrar och deras syskon och - vem vet - deras barn och barnbarn.

Slutligen en hälsning till Marie Bengts. Din berättarglädje är härlig att notera; den där Hannah kan möta nya äventyr ....

Hur blir jag förhandsläsare? Läs mer här >